- Project Runeberg -  Shakespeare-Sagor /
365

(1851) [MARC] Author: William Shakespeare Translator: Gustaf Thomée
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

365

samma grad af fullkomlighet som Marina. När
Dionysia fann, att alla lofprisade Marina, medan
hennes dotter, som war af samma ålder och blifwit
uppfostrad med samma omsorg som den förra, blef
förbisedd i jemförelse med denna, fattade hon sitt beslut
att röja Marina ur wägen, i den inbillning, att
hennes okunniga dotter skulle bli mer ansedd, när
Marina icke mer fanns. Till den ändan hade hon
förledt en man att lönmörda Marina, och allt tycktes
äfwen gå henne wäl i hand för hennes skändliga
plan, ty den trogna amman Lychorida hade just helt
nyligen aflidit. Dionysia samtalade med den man,
hwilken hon förmått åtaga sig mordet, just under det
Marina gret öfwer Lychoridas död. Leoline, — så
hette den beställda mördaren, — kunde dock med möda
öfwertalas att utföra brottet, thy Marina hade
wunnit allas hjertan och war omtyckt af alla. Han sade:
”Hon är en gudalik warelse.” — ”Så mycket mer
passande är det derföre, att gudarne få henne till
sig,” — swarade den obewekliga Dionysia; — här
kommer hon gråtande öfwer sin tjenarinna Lychoridas
död; är du beredd att lyda mig?” Leoline, som
räddes att wara henne olydig, swarade: ”Jag är
beredd.” Med dessa få ord dömdes sålunda den
makalösa Marina till en förtidig död. Hon nalkades nu
och höll i handen en korg med blommor, hwilka, sade
hon, hon dagligen skulle strö öfwer den goda
Lychoridas graf. Biolen och ringblomman skulle som en
tapet hänga öfwer hennes graf, så länge sommarens
dagar räckte. ”O, we mig, — utbrast hon, — mig
arma, olyckliga mö, född i en storm, som kostade
min moder lifwet! Denna werld är för mig en al-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu May 23 11:46:37 2024 (www-data) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakesagor/0381.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free