Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1580-talets England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sir Francis Drake är den mest typiske af denna tids djärfva
kapare, men han var långt ifrån den ende. Oxenham, Fenton,
Raleigh m. fl. voro nästan lika våghalsiga, och den äfventyrslystnad,
som utmärkt de första spanska eröfrarne, Cortez, Pizarro
och deras samtida, lefver nu på nytt upp i Elisabeths England.
Efter segern öfver armadan stod världshafvet öppet för dem, och
öfverallt anföllo de spanjorerna. 1592 hade Drake och Norris
gjort upp en plan att eröfra Portugal, och de lyckades åtminstone
så tillvida, att de brände Coruña och Vigo samt gjorde ett
omätligt byte. Fyra år därefter anföllo Howard, Essex och Raleigh
Cadix, plundrade staden och brände de spanska skeppen.
Det var detta lukrativa sjöröfveri, som gjorde England till en
sjömakt. Redan 1588 hade landet ej mindre än 1,755 fartyg, af
hvilka 180 mätte 100 ton och därutöfver, samt omkr. 13,000
sjömän. Men det var icke endast sjöröfvarbragder, som dessa
utförde. De voro ock djärfva upptäckare, som med ungdomlig
nyfikenhet älskade att förirra sig till aflägsna, exotiska land, och
som samtidigt hade blicken öppen för de handelsförmåner, som
England kunde skörda af en förbindelse med den fjärran östern
och västern. Ibland låta deras resebeskrifningar nästan såsom
fantastiska sagor — så t. ex. Ralph Fitch’s resa. Han lämnade
London 1583 och seglade då till Syrien, där han en tid handlade
i Tripolis. Därifrån reste han till Aleppo och sedan på
Euphrat till Babylon och Ormuz på Persiens sydkust, hvarifrån
han skaffade sig sjölägenhet öfver till Goa i Indien — den första
engelsman, som satt sin fot på detta område. Från Goa drog
han vidare till Agra, Stormoguls hof i Futtehpur, Bengalen och
Pegu, Malacca och Ceylon samt kom slutligen tillbaka till England
efter en resa, som tagit åtta år. Endast några dagar innan
han landade där, lämnade Raymond och Lancaster Plymouth
för att sjövägen resa till Indien, och följden af dessa resandes
skildringar af Indiens rikedomar blef (1599) stiftandet af det
ost-indiska handelskompaniet, hvilket året därpå erhöll kungligt
patent. Och det var inga småsummor, som de engelska köpmännen
satte in i detta företag: 30,000 pund — 1599 en rent oerhörd
summa.
Andra företag voro ej lika lyckobringande, men ännu djärfvare.
1580 gjorde Arthur Pet och Charles Jackman ett försök
att forcera nordostpassagen, och redan förut hade Frobisher sökt
(1576, 1577 och 1578) att den nordvästra vägen tränga fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
