Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1580-talets England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amsterdam och London, och ett yttre tecken på Englands växande
merkantila betydelse hafva vi i uppförandet af den ståtliga börs,
Royal Exchange, som först 1844 fått vika för den vida fulare
byggnad, som nu intager dess plats; före Elisabeths tid gjorde
köpmännen upp sina affärer i fria luften, på Lombard street.
En annan lycklig följd af de religiösa striderna i Nederländerna
och Frankrike var, att massor af driftiga, kunniga och idoga
industriarbetare nödgades för sin tro fly öfver till England, och det
var till en stor del dessa, som lade grunden till den sedan så
blomstrande engelska industrien. Några exempel skola belysa
detta. Staden Sandwich hade så småningom förfallit, och för att
hjälpa upp den, öfverförde regeringen dit en koloni af valloner,
som började att tillvärka papper och siden. I Norwich beredde
man plats för ej mindre än fyra tusen valloner, som där väfde
tapeter, siden och sammet, och andra immigranter grundade i
Maidstone en blomstrande trådindustri. Landsflyktingar från Alençon
införde konsten att virka spetsar, och under intrycket af denna
nya industriella lifaktighet fick äfven den urgamla engelska
ullindustrien ny fart. Ända till Elisabeths tid hade man i England
företrädesvis utskeppat själfva råvaran, som sedermera, i Nederländerna,
förädlades. Af landsflyktiga nederländare lärde engelsmännen
sig denna konst, och de kunde nu börja att själfva exportera
kläden och dylik förädlad vara.
Denna handel drefs i hufvudsak af s. k. kompanier d. v. s.
sammanslutningar af köpmän. Ett bland de äldsta var det ryska
handelskompaniet, som utvecklade en stor energi och sträckte
sina intressen långt in i Asien samt för öfrigt äfven upp åt
Ishafvet, där sällskapet 1593 började med hvalfångst. Ett annat
kompani, The Eastland Company, dref handel i Östersjön, det
levantiska kompaniet i Medelhafvet, det afrikanska kompaniet, i
hvilket drottningen själf var delägare, handlade med slafvar på
Guineakusten, och som vi sett stiftades till sist det ostindiska
kompaniet, som blef det mest betydande af alla.
Denna tid kännetecknas således af en väldig kraftutveckling på
handelns och industriens flesta områden, och en engelsk författare,
som skref 1609, kunde också med stolthet kasta en blick
tillbaka på denna materiella förkofrans historia: »Under Richard
II:s regering», skrifver han, »var tillgången på mynt inom staden
London så obetydlig, att staden måste vedervåga sitt privilegiebref,
hvilket var invånarnes dyrbaraste egendom, genom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
