Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
visserligen blott åtta år, då Shakspere dog, men hans ungdom inföll
under den tid, då Ben Jonson stod på höjden af sitt anseende,
och Fullers anekdot återger därför troligtvis traditionen i Ben
Jonsons lag. Shakspere och Ben, berättar han, täflade ofta i kvicka
infall med hvarandra, och dessa skärmytslingar erinrade om kampen
mellan en stor spansk galleon och ett engelskt krigsskepp.
»Master Jonson (lik den förra) hade hvad lärdom angår en högre
rigg och var lugn, fast långsam i sina rörelser. Shakspere, liksom
det engelska skeppet, hade ett mindre skrof, men seglade
lättare, kunde lätt vända, backa och draga fördel af alla vindar
genom fyndigheten i sin kvickhet och fantasi.» Men den ledande
var tydligen icke Shakspere, utan Ben Jonson, och de litterära
värdshusens glansperiod inföll först efter det att Shakspere
lämnat London, då Ben samlade kring sig hela skaran af yngre
författare, Beaumont, Fletcher, Donne, Herrick m. fl. Det mest
berömda af de värdshus, som kotteriet besökte, var The Mermaid
vid Cheapside, men detta var långt ifrån det enda; i en liten
dikt af Herrick, riktad till Ben Jonson, prisar han de glada
»lyriska festerna» på The Sun, The Dog och The Triple Tun,
och andra nämnas i andra dikter. Det vin, som vid dessa tillfällen
konsumerades, var företrädesvis »sekt» eller sherry — samma
drufva, som äfven Sir John Falstaff älskade. Men hans berömda
Boar’s Head i Eastcheap — som för öfrigt väl var ett värdshus
 |
| Värdshusscen. Gammalt träsnitt. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
