Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den utländska litteraturen i England
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man från den italienska novellen, endast sällan från den italienska
komedien. Möjligen stötte sig engelsmännen på det ytterst
osedliga innehållet, och den italienska komediens hufvudtema,
äktenskapsbrottet, låg hvarken för renässansens spanjorer eller
engelsmän, hvilka senare trots all plumphet i uttrycken aldrig
glorifierade liderligheten.
Ännu mindre har den italienska renässanstragedien haft någon
direkt betydelse för den engelska. Denna italienska tragedi
skapades som bekant af Trissino med Sofonisba (1515), som aldrig
blef öfversatt till engelska och äfven i författarens hemland snart
råkade i glömska. Men ej häller de andra estetiskt mera betydande
tragedierna af Giraldi Cinthio, Tasso m. fl. synas hafva
varit bekanta och uppskattade i England. Ludovico Dolces
Giocasta öfversattes väl af Gascoigne och uppfördes 1566 i Gray’s
Inn. Men Dolces tragedi är själf föga mer än en ren öfversättning
af Euripides’ Phoinissai samt betraktades därför väl snarast
såsom en euripideisk tragedi. Och för öfrigt torde man knapt
kunna påvisa någon direkt beröring mellan den italienska och
den engelska tragedien, ty den öfverensstämmelse, som man på
ett enstaka ställe trott sig finna mellan Luigi Grotos sorgespel
Hadriana och Shakspere’s Romeo och Juliet beror säkerligen blott
på en tillfällig likhet. Men väl fingo de estetiska teorier, som
Trissino först uppstälde, en stor betydelse äfven för den engelska
litteraturen, ehuru föga direkt, utan först genom fransk formedling.
Frankrikes litteratur före 1550 tyckes i England hafva varit föga
känd; icke ens från Rabelais, som dock öfversattes, kan man
spåra någon påvärkan, mera då från den vida obetydligare Marot.
Den stora, historiskt banbrytande insatsen i den europeiska
litteraturen gjorde fransmännen först med den s. k. plejaden d. v. s.
med Ronsard, Du Bellay, Jodelle, Baïf m. fl. Denna skola upptog
i själfva värket Trissinos program, men under det att detta
af den italienske lärde framlagts med ett torrt, vetenskapligt
pedanteri, förstodo fransmännen att fylla ut det med äkta fransk
lyrik och entusiasm. Och tack vare denna framställningsform
började Trissinos idéer sitt segertåg genom världen.
Fanatiska antikbeundrare, voro Plejadens män, liksom Trissino,
på samma gång glödande fosterlandsvänner, och det mål, de
uppstälde, var därför en efter den antika poesiens regler bygd fransk
dikt; det gälde således att på franska skapa ett klassiskt epos,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
