Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska idealismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han ville. Väl hade han rätt att söka vinna andra för sin
bekännelse, men detta skulle ske på öfvertygelsens väg, och den,
som begagnade våld, straffades med landsflykt. Så hade en bland
Hythlodæus’ följeslagare börjat en mycket ifrig propaganda för
kristendomen, smädat de andras religion o. s. v., men han hade
blifvit landsförvisad icke på grund af sin religiösa tro, utan
därför att han stört det allmänna lugnet. Hvad för öfrigt religionen
i Utopia beträffar, trodde de visaste på »en viss gudomlig
makt, okänd, evig, ofattlig, vida öfver människoförståndets
räckvidd, utbredd öfver och genomträngande universum».
Straffen i Utopia voro milda, och här får Morus tillfälle till
ett kraftigt angrepp på den förvända och grymma rättskipningen
i England, där, såsom vi sett, tjufnad straffades med hängning.
Detta är orimligt, säger Morus, ty egodelar äro dock ej
så mycket värda som en människas lif, och straffet är äfven opraktiskt,
ty vet tjufven, att stöld straffas med galgen, drar han sig
ej för att, om så behöfves, till stölden lägga ett mord. I Utopia
däremot består straffet blott däri, att brottslingen dömes till
allmänt arbete, utan att på något annat sätt pinas, och därigenom
vinner samhället en arbetskraft och brottslingen kan förbättras
samt åter blifva en nyttig medborgare.
En annan hufvudpunkt hos Morus var hans ovilja mot den
krigiska politik, som alla stater på hans tid drefvo, och denna
satiriserar han på ett både kvickt och dräpande sätt. Men både
hans pacifism och hans straffteorier lågo för litet för tidens lynne
för att väcka någon anklang utanför humanisternas trånga krets.
Mera intryck gjorde hans och de andra humanisternas varma inlägg
för kvinnans likställighet, särskildt med afseende på uppfostran,
och högt bildade, t. o. m. lärda kvinnor voro i England ingalunda
sällsynta under 1500-talet. En reflex af dessa sträfvanden
se vi ock i Shakspere’s dramer, där kvinnorna, kraftiga, intelligenta
och målmedvetna, ständigt stå såsom männens likar.
Denna engelska humanism blef emellertid icke långlifvad. I
England liksom i Tyskland förkväfdes den af reformationen, och
i bägge landen återföll man i mycket till medeltidens barbari,
åtminstone däri att de teologiska tvisterna utträngde nästan alla
öfriga intressen. Af humanismen bevarade man mycket litet —
intresset för ett rent latin, ehuru äfven här grammatikplugget trädde
i stället för studiet af den klassiska litteraturen. Alla de engelska
efterhumanisterna, Cheke, Smith, Ascham, äro också mer eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
