Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska idealismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre skolmästare. Men det pedagogiska intresset hade dock
det goda med sig, att skolorna blefvo betydligt bättre än förut,
och äfven de, som ej hunno längre än Shakspere, fingo dock
i »grammatikskolan» en viss klassisk bildning, ännu mera
naturligtvis de, som studerade vid universiteten. För 1580-talets
litteratur är detta af stor betydelse, ty nästan alla de författare,
som sedan gjorde sig ett namn på folkteatern, hade börjat med
klassiska studier vid universiteten, och som vi skola se, blef detta
af en stor betydelse för folkdramats karaktär.
I det pedagogiska programmet ingick naturligtvis färdighet i
latintalande, och både i Tyskland och England började man
därför att i skolorna och vid universiteten uppföra Terentius
samt sedermera äfven dramer af nylatinska författare — först på
latin, men så småningom äfven i öfversättning.
Två exempel kunna åskådliggöra, huru vanliga dylika föreställningar
voro, det ena från universitetet, det andra från skolan. I
drottning Elisabeths statuter för Trinity College i Cambridge af
1560 föreskrifves, att skådespel årligen under tolf dagars tid skola
vid julen uppföras inom kollegiet, och om den omsorg, man nedlade
på en praktfull utstyrsel, vittnar ett bref från 1594, i hvilket
man anhöll att få låna dräkter från — den kungliga klädkammaren
i Towern. 1575 skref en resande följande ord om universitetet
i Cambridge: »Under januari, februari och mars bruka studenterna
för att förkorta de långa kvällarna roa sig med att uppföra
skådespel, hvilket de göra med så stor elegans, så behaglig
aktion och herravälde öfver röst, hållning och rörelser, att Plautus,
Terentius eller Seneca, om de nu lefde, skulle beundra sina
egna stycken och föredraga dessa representationer framför dem,
som på deras tid gåfvos inför Roms befolkning.» Men dylika
representationer förekommo ock i skolorna. I Shrewsbury School
skulle gossarna hvarje fredag deklamera och uppföra en akt af
ett drama, och för föreställningen var en särskild teater inrättad.
Detta skoldrama, förut nästan alldeles förbisedt af äldre engelska
litteraturhistoriker, har, såsom man numera börjar inse,
för Shakspere’s drama varit af lika stor, om ej större betydelse
än det medeltida folkdramat, och i hvarje fall var det med detta
drama, som de män uppfostrades, hvilka på 1580-talet togo
ledningen af folkteatern.
Till sist framkallade detta humanistiska intresse en icke
obetydlig öfversättningslitteratur. Grekiskan var dock föga känd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
