Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska idealismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från den franska plejaden: hänförelsen för fosterlandets eget
språk och litteratur, och uppgiften blef därför här densamma
som i Frankrike: att på engelskt språk skapa en ny litteratur i
noggrann anslutning till den antika dikten, lika klassisk som
denna, ett nytt epos, en ny lyrik, en antik herdedikt, en klassisk
tragedi och en klassisk komedi.
Af skolans blifvande medlemmar hade Sir Philip Sidney och
Fulk Greville (sedan lord Brooke) studerat i Oxford; de andra
voro Cambridgemän. Spenser hade 1569 inskrifvits i Pembroke
College, och där gjorde han efter någon tid bekantskap med
den något äldre Gabriel Harvey, som 1570 blef »fellow» vid
samma college. Från honom var det otvifvelaktigen som den
nya rörelsen utgick. Väl tyckes han hafva varit en tämligen
narraktig person, och i hvarje fall var det knapt någon af denna
tids författare, som oftare och blodigare satiriserades än han.
Men han var obestridligen en lärd man, en entusiast och icke
utan idéer. Som det tyckes samlade han kring sig åtskilliga af
de yngre studenterna, bland dem Spenser och dennes vän Edward
Kirke, och det var genom Harvey, som Spenser gjorde
bekantskap med Sidney, hvilken Harvey, såsom lord Leicester’s
skyddsling, lärt känna; Sidney var nämligen Leicester’s systerson.
Vid samma tid lärde Spenser troligen känna också Sidney’s
högt begåfvade syster Lady Pembroke samt hans båda vänner
Sir Edward Dyer och Fulk Greville. Det var dessa, som
tillsammans bildade den nya skolan eller »areopagen», som Harvey
och Spenser kallade den, och under samtalen i denna troligen
aldrig organiserade klubb fixerades det litterära program,
hvars hufvudpunkt jag nyss anfört. Det första uttrycket för
detta var Herdarnes kalender, som af Spenser dedicerades till
Sidney och af Kirke försågs med ett längre programartadt företal,
riktadt till Harvey.
Under den närmaste tiden efteråt tyckas alla hafva utvecklat
en liflig värksamhet. Den fråga, som till en början sysselsatte
dem, var närmast en total revolution af hela den engelska metriken,
och antikbeundrare som de voro, hade de fått den i våra
ögon bizarra idéen att bygga den »reformerade engelska versen»
på de antika kvantitetslagarna. Idéen var icke alldeles ny. Några
äldre humanister såsom Thomas Watson och Ascham hade redan
förut gjort några försök i denna riktning, och sedermera hade
en Cambridgehumanist, Thomas Drant, sökt uppställa särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
