Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska idealismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regler för denna antikiserande metrik. Någon uppmärksamhet
hade dessa lärda fantasier dock ej tilldragit sig, och det var
först sedan den ungdomliga »areopagen» tog saken om hand,
som frågan för ett par år blef brännande. Förmodligen var det
från Drant, som Harvey fick idéen, kanske också från Frankrike,
där plejaden ungefär samtidigt sysselsatte sig med liknande
försök, som för öfrigt gjordes också i Italien och Tyskland.
Sidney och hans vän Edward Dyer sökte uppställa vissa regler,
Harvey andra, men i princip voro de ense, och Spenser påbörjade
en stor, nu förlorad dikt, Epithalamion Thamesis, där teorien
skulle tillämpas. I två af trycket (1580) utgifna brefväxlingar
sökte vidare han och Harvey förfäkta den, i William
Webbe’s 1586 utgifna Discourse of English Poetrie fann idéen
ett entusiastiskt understöd, och åtskilliga arbeten utkommo
värkligen, i hvilka de nya principerna tillämpades, såsom Richard
Stanyhurst’s öfversättning af de fyra första böckerna af Eneiden
(1582). Både Sidney och Spenser voro dock för mycket poeter
för att icke vid närmare eftertanke inse det orimliga i tanken,
och deras tillämnade arbeten på »reformerad engelsk vers» kommo
därför icke ut, om man undantager de profbitar, som Spenser
meddelat i sina tryckta bref till Harvey. Men idéen är i hvarje
fall karaktäristisk för den ifver, med hvilken man sökte omdana
den engelska poesien till likhet med den antika.
Den franska plejaden hade inledt sin värksamhet med ett af
Du Bellay (1549) författadt »försvar» för det franska språket.
Spenser skref vid denna tid ett liknande arbete, The English
Poet, hvilket emellertid aldrig kom ut och som är förkommet.
Men Sidney’s Apology for Poetrie hafva vi kvar; det skrefs
säkerligen redan 1580 eller 1581, ehuru det trycktes först 1595,
nio år efter författarens död. I denna skrift återfinna vi skolans
stolta uppfattning af poesien. Skalden är en vates, en siare,
och hans kall är det högsta. Dikten själf är en himmelsk gåfva,
som skänkes skalden från ofvan, men som han ej genom flit
kan nå. Orsaken, att den engelska poesien ringaktades, låg
däri, att den saknade konst och icke följde goda mönster;
räddningen bestod i en sträng anslutning till antiken, men icke en
slafvisk, utan en fri, så att skalden tillegnade sig själfva anden
i den antika poesien. Särskildt hård är Sidney mot engelsmännens
dramatiska försök, äfven mot sådana författare, hvilka såsom
Sackville sökt ansluta sig till Seneca, ty äfven Sackville’s tragedi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
