Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska idealismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammansmälta samtidens alla kämpande idéer, blir alltid den
populäraste, populärare än den, som ensidigt och hänsynslöst för
blott den nyare tidens talan. Liksom Tegnér sedermera hos oss
blef den af alla erkände segraren i striden mellan den gamla och
den nya skolan, blef också Spenser den elisabethska tidens högst
uppskattade skald.
Men denna engelska idealism hvilade dock på utländsk grund.
Den hade icke utvecklat sig ur engelska förutsättningar, och den
stod i själfva värket i strid med folklynnet. Den hade vuxit
fram genom ett studium af den antika litteraturen och framför
allt af Italiens renässansdikt, och dess popularitet berodde i själfva
värket på en modets nyck.
Den nationella engelska poesien har däremot alltid spirat upp
ur realismens mark, och alla de stora engelska skalder, hvilkas
rykte stått sig genom sekler, hafva varit realister — Chaucer,
Shakspere, Swift, Scott och Thackeray. Och äfven Bunyan, den
store allegorikern, lyckades blifva populär just därför att han i
grunden var en stor realist. Den engelska idealismen har nästan
alltid uppträdt såsom en exotisk, från Italien eller antiken
importerad planta, som väl kunnat slå ut i rik blomning, men en
blomning, som mera varit drifhusets än ängens. Spensers, Shelleys,
Brownings, Swinburnes och Rosettis konst har varit öfverklassens,
ej de breda folklagrens, och i motsats mot Shakspere’s har
den varit och blir blott »of an age, not for all time».
Realismens bakslag lät häller icke vänta på sig, ehuru Spenser
och hans lärda vänner säkerligen ej egnade någon uppmärksamhet
åt de första stormsvalorna. Redan tre år före publicerandet
af Fairy Queen hade Marlowe’s Tamburlaine gått öfver folkteaterns
tiljor, och med denna representation hade det stora, värkliga
genombrottet skett i Englands litteratur. Mot den från Italien
stammande idealismen hade därmed en äkta engelsk realism
brutit fram — en konst för folkets breda lager och ett uttryck
för dess lynne, dess smak och dess syn på lifvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
