Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det engelska dramat före Marlowe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppträder och siar det olycksöde, som skall drabba Oeneus’ hus
i följd af dennes öfvermod och trots mot gudarne — således ett
uppslag, som har talrika motsvarigheter hos Seneca. Nästa scen
upptages af ett samtal mellan Oeneus’ och Althaeas son Meleager
samt dennes vän och »förtrogne» Philemon, hvars uppgift är
densamma, som den »förtrogne» har hos Seneca, eller att förvandla
monologen till dialog. Af samtalet framgår, dels att Diana sändt
en fruktansvärd vildgalt, som förhärjar landet, dels att Meleager
älskar Atalanta. Denna uppträder i den tredje scenen och klandrar
Meleager, därför att han ej stäfjar vildgaltens framfart. Meleager
däremot förebrår henne, att hon föredrager jakten framför kärleken,
men Atalanta svarar, att hon liksom Diana ständigt vill
förblifva jungfru. Efter ett nytt samtal mellan Meleager och hans
förtrogne slutar akten med en körsång af Calydonska borgare,
som klaga öfver landets af vildsvinet vållade olycka.
Den andra akten inledes af Oeneus i sällskap med en »senex»,
som har till uppgift att höra på och då och då lifva samtalet
med en invändning. Oeneus prisar sin makt och sin lycka, och
säger sig ej frukta Diana, under det att gubben varnar honom
för öfvermod. Men strax därefter få vi en förkänsla af de
stundande olyckorna. Oeneus’ maka Althaea kommer nämligen och
berättar — fullkomligt i Senecas stil — att hennes mors ande
under natten uppenbarat sig för henne och bebådat fruktansvärda
olyckor för henne, hennes bröder, Oeneus och Meleager. För
att undgå dessa har hon tillredt ett offer åt Diana. En tillkallad
siare förkunnar därefter, att vildgalten väl skall besegras, men
att olyckan ej mindre skall drabba Oeneus’ hus. Denne vacklar
då och lofvar att sedan genom offer söka afvända Dianas vrede,
men uppmanar nu jägarne att draga ut i striden. Dessa komma
då öfverens om, att bytet skall tillfalla den, som ger galten det
dödande hugget, hvarefter akten afslutas med en kör, som prisar
fredens välsignelser.
Peripetien kommer med den tredje akten, hvilken enligt antikt
mönster inledes därmed att en »budbärare» berättar om jakten,
huru Atalanta först sårat och Meleager därefter dödat galten.
Efter denna berättelse inkommer jaktföljet, som i sapphiska
strofer besjunger bragden. Men då segraren Meleager skänker bytet
åt Atalanta, råkar han i tvist med Althaeas båda bröder Toxeus
och Plexippus, som för sin del göra anspråk på det, och tvisten
slutar därmed, att Meleager i upphetsningen dräper morbröderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
