Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det engelska dramat före Marlowe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Under den första tiden var det företrädesvis barntrupperna, som
anlitades: the children of the chapel royal, the children of St. Paul’s,
of Windsor samt Westminster, Merchant Tailors’ och Eton School,
men på 1570-talet uppträdde därjämte olika trupper af yrkesskådespelare,
och på 1580-talet blefvo dessas representationer de
ojämförligt talrikaste. Till en början uppföras nästan uteslutande
s. k. masker, om hvilka jag strax skall tala, men redan på 1570-talet
blir repertoaren betydligt rikare. Moraliteter spelas ganska
flitigt, men de klassiska komedierna äro mycket sällsynta. 1564
uppförde gossarne i Westminster School Terentius’
Heavtontimorumenos och Plautus’ Miles Gloriosus, troligen på latin,
men för öfrigt tyckes man hafva hållit sig till modersmålet.
Undantager man emellertid the History of Error, som 1577 spelades
af the children of St. Paul’s och som möjligen var en
öfversättning af Plautus’ Menæchmi, tyckes man icke hafva
uppfört någon romersk komedi ens i öfversättning. Såvidt man
kan se, har häller ingen tragedi af Seneca spelats, och af
Euripides blott en öfversättning af Iphigenia. Inga engelska
tragedier i Gorboduc’s stil ha, så vidt man vet, uppförts, och —
hvad som är märkligare — intet enda drama ur den engelska
historien; ett stycke, the King of Scots, som man att döma af
titeln kunde vara böjd att räkna till denna grupp, är med all
sannolikhet en dramatisk bearbetning af Juan de Flores novell
History of Aurelio and of Isabel, daughter of the King of
Scots. Däremot voro dramatiseringar af romerska ämnen
jämförelsevis vanliga; så hafva vi dramer med titlarna Mucius
Scævola, Quintus Fabius, Pompejus, m. fl. Ett par gånger spelas
några engelska mordhistorier, men de tvänne grupper, som utan
gensägelse voro de populäraste — utom maskerna — voro
romandramer och mytologiska spel.
De stycken, som jag kallat romandramer och som tyckas hafva
varit tämligen lika de samtida franska »drames romanesques»,
spelades företrädesvis af yrkestrupperna, och det är däraf tydligt,
att dylika stycken redan på 1570-talet varit populära äfven på
folkteatern. Ämnena lånades från de talrika noveller och romaner,
som då voro på modet; så spelades 1571 Paris and Vienna,
en dramatisering af den bekanta franska, äfven på svenska
öfversatta riddardikten med samma namn, 1576 the Irish Knight
samt Titus and Gisippus, den förra troligen lånad från Historia
del Nobile e Valoroso Cavaliero Felice Magno, den senare från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
