Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det engelska dramat före Marlowe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Boccaccios Decamerone, och i samma stil voro säkerligen
Herpetulus, the blew Knight, History of the solitary Knight,
History of the Knight in the burning röck m. fl. Från Heliodoros’
då mycket populära grekiska roman Theagenes och Chariclea
lånade man ämnet för »Cariclia», som spelades i början af
1570-talet, från Montemajors ryktbara Diana togs fabeln i Felix
and Philiomena (1585), ur Floriano de Silvas Florisel de Niquea
ämnet i Rape of the second Helen, från Ariostos Orlando
Furioso innehållet i Ariodante and Ginevra o. s. v. Af dessa
stycken, som före Marlowe och Greene nästan tyckas hafva
behärskat såväl hofteatern som folkteatern och som äro af vikt,
därför att de innehålla uppslaget till Shakspere’s romantiska
lustspel, finnas endast få bevarade, men af dessa att döma var
behandlingssättet vida mera romanens än dramats, och utan tvifvel
är det på dylika »romandramer», som Sidney syftar i ett mycket
skarpt angrepp, som han intagit i sin Apology for Poetry.
Där talar han nämligen om dramer, »där man har Asien på ena
sidan och Afrika på den andra och så många andra riken, att
skådespelaren, när han kommer in, alltid måste börja med att
omtala, hvar han befinner sig; eljes skulle man ej förstå stycket.
Först finner man tre fruntimmer, som plocka blommor, och på
grund däraf måste man tro, att scenen föreställer en trädgård.
Så småningom hör man skeppsbrott omtalade, hvilka timat på
samma plats, och vi vore då bra klandervärda, om vi ej toge
den för ett skär. Sedermera utkommer från fonden ett förfärligt
odjur med eld och rök, och ve den olycklige, som då ej tror
teatern framställa en håla. Under tiden rusa två arméer in,
representerade af fyra svärd och sköldar, och hvilken kan då vara
nog hårdhjärtad att ej taga den för ett slagfält? Hvad tiden
beträffar, äro de ännu fördomsfriare, ty vanligen händer det, att
en ung prins och en ung prinsessa blifva kära i hvarandra, att
hon efter många vedervärdigheter blir hafvande, förlöses med en
präktig pojke, hvilken förloras, växer upp till man, blir kär och
håller själf på att blifva fader, allt på två timmars tid.»
Andra alldeles samtida författare, hvilka tala om det engelska
dramat, karaktärisera detta på samma sätt, och äfven för dem
är romandramat tydligen det egentliga. I sin 1578 skrifna
inledning till Promos and Cassandra klandrar Whetstone de
engelska dramatikerna, därför att de grunda sina stycken på en
osannolikhet: »På tre timmar löper hjälten genom hela världen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
