- Project Runeberg -  Shakspere och hans tid / Förra delen /
96

(1916) [MARC] [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genombrottet inom det engelska dramat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nu är det på annat vis — ty den del, som jag nu har i
kostymgarderoben, vill jag inte sälja för 200 pund.» »Det var
märkvärdigt», sade Roberto, »att ni kunnat hafva en sådan tur med ett
så tarfligt yrke, ty er röst synes mig allt utom behaglig.» »Det
omdömet sätter jag ej stort värde på», sade skådespelaren, »ty
i Delphrygus och Elfkungen är jag lika ryktbar som någon af
mina samtida; i Herkules’ tolf storvärk har min stämma åskat
på teatern, och dessutom har jag spelat tre djäfvulsscener i Stora
landsvägen till himmelen.» »Står det så till», sade Roberto, »ber
jag er naturligen om ursäkt.» »Det behöfs allt», svarade den
andre; »när det kniper, kan jag också svarfva hop ett litet stycke
själf, ty åtminstone i landsorten var jag en icke så oäfven
författare, särskildt i moraliteter. Det var jag, som skref De fem
sinnena samt Den rike mannen, och under sju års tid skötte jag
ensam en marionetteater. Men nu visar min almanacka ej riktigt datum,

ty folk ej mera skatta vet
en lärorik moralitet.


Det var ju ett ganska godt rim för att vara gjordt på fri hand.
Om ni vill, kan ni få höra några till.» »Nej, jag tackar», sade
Roberto, »jag är alldeles belåten. Men huru skulle ni kunna
använda mig?» »Till att skrifva skådespel naturligtvis», svarade
den andre, »och om ni lägger er vinn om dem, kan ni få
ganska bra betaldt.» Roberto, som ej såg någon annan utväg,
tyckte det vara bäst att foga sig efter nödvändigheten och
försöka sin begåfning, samt följde därför med honom; skådespelaren
hyrde då in honom hos en småborgare vid utkanten af staden.
Där råkade han i dåligt sällskap, blef allt sämre och sämre,
samt störtade sig i den ena lasten efter den andra.

I det stora hela är detta innehållet i Marlowe’s, Greene’s, Kyd’s,
Peele’s, Nash’s, Munday’s och Lodge’s biografier. Nästan alla
voro de mer eller mindre urspårade existenser, som för brödfödan
läto värfva sig såsom författare för Londons skådespelarband
och som efter några få år slutade sina dagar, i förtid brutna
af ett vildt bohêmelif.

Christopher Marlowe — den främste och utan jämförelse mest
begåfvade af dem — föddes 1564 och var således årsbarn med
Shakspere. Hans far var en fattig skomakare i Canterbury, men
denne lyckades att skaffa sin son plats i den af Henrik VIII
grundade King’s School i staden, där Marlowe erhöll ett då för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakstid/1/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free