Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genombrottet inom det engelska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
boktryckaren, som utgaf Tamburlaine, helt enkelt kunnat stryka
dem, utan att detta stört sammanhanget.
I ett tredje fall var det tydligt, att det nya dramat af tekniska
skäl måste skilja sig från det klassiska. Kören måste försvinna.
Redan hos Seneca hade den mycket litet att göra: blott att
afsluta hvarje akt med några lyriska betraktelser, som icke hade
med dramats handling att göra. Dessa aktafslutande körer hade
väl upptagits af Gorboduc’s författare, men tydligen blott af
vördnad för de antika förebilderna. Och hvad folkteatern beträffar,
är det klart, för det första att dess publik alls icke intresserade
sig för några allmännare reflexioner öfver lyckans obeständighet,
och för det andra att den fåtaliga truppen icke kunde och ville
hålla sig med en körpersonal. Man valde därför den billigare
utvägen att låta kören företrädas af en enda person, vanligen
blott kallad Chorus eller Prologus, som fick öppna stycket.
Skälet till denna ändring var nog uteslutande teaterteknisk, ty en
skald med Marlowe’s betydande lyriska begåfning skulle troligen
gärna hafva diktat körsånger.
Den nya läran om de tre enheterna har häller icke påvärkat
Marlowe. Han skref för folkteatern, och hans stycken äro
författade med hänsyn till dess sceniska inrättning. Rummet växlar
därför hastigt, och för tidsafstånden intresserar han sig icke.
Ett drama, begränsadt till ett enda rum, äfven ett drama, hvars
handling ej öfverskred ett solhvarf, passade för öfrigt lika litet
för publikens smak som för Marlowe’s eget lynne.
Men den kanske mest betydande insats, Marlowe gjorde, var
den versform, som genom honom fastslogs för det engelska dramat.
Hans Tamburlaine, med hvilken det stora genombrottet
skedde, börjar med en kort prolog, som i några oöfversättliga
verser epigrammatiskt sammantränger det nya programmet:
From jigging veins of rhyming mother-wits
And such conceits as clownage keeps in pay
We’ll lead you to the stately tent of war,
Where you shall hear the Scythian Tamburlaine
Threatening the world with high astounding terms
And scourging kingdoms with his conquering sword.
View but his picture in this tragic glass,
And then applaud his fortunes as you please.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
