Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genombrottet inom det engelska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medicinen! Tusentals sjuklingar hade han räddat och staden
genljöd af hans rykte. Men den högsta konsten: att uppväcka döde
och i evighet förlänga lifvet, den konsten hade han dock ej
kunnat förvärfva. Juridiken, som endast sysslade med lumpna
bagateller, var honom för tarflig, och teologien? »Syndens lön är
döden», men när vi alla måste synda, hvad båtar oss väl en
vetenskap härom? Återstår då blott magiens hemliga konst. En
värld af värksamhetslust och njutning, af makt, af ära öppnar sig här
för forskaren. Allt, som röres mellan de fasta polerna, skall lystra
till hans vink. Kejsare och konungar lydas blott i sina egna
riken, men stormen kunna de ej frammana, ej rifva molnen i sär.
Den, hvars makt förmår detta, når så vidt som människoanden når.
En god ängel söker varna honom, och en ond uppmanar honom
att fullfölja sitt uppsåt. Själf tvekar Faustus icke, utan vänder
sig till tvänne tyska undergörare att af dem införas i svartkonstens
hemligheter, och för dem upprepar han sin dom öfver
universitetets alla vetenskaper: filosofien är förhatlig och mörk,
juridik och medicin blott för hvardagssjälar, teologien lägst af
alla, ledsam, kärf, föraktlig och usel. Och de båda nekromantikerna
lofva att lära honom den hemliga vetenskapens element.
I den nästa scen, som är kvar af Marlowe’s skådespel, företager
han den första besvärjelsen, och framkallar Mephistophilis.
Dem emellan utspinner sig nu ett samtal om det ondas upphof,
hvilket förebådar den teologi, som sedan går igen i Milton’s
Paradise Lost:
Faust. Så säg, hvad är din herre Lucifer?
Meph. De onda andars konung och regent.
Faust. Var icke Lucifer en gång en ängel?
Meph. En ängel, och af Herren älskad högst.
Faust. Hur kunde då han djäflars furste bli?
Meph. Af högfärd, stolthet och förmätenhet.
För deras skull han drefs af Gud ur himlen.
Faust. Hvad ären I, som bo med Lucifer?
Meph. Osälla andar, som med honom föllo,
Som gaddat sig ihop med Lucifer
Och som med honom dömts till evigt kval.
Faust. Hvar vistas I?
Meph. I helvetet.
Faust. Hur har då du ur helvetet släppts lös?
Meph. Nej, här är helvetet, jag ej det lämnat.
Tror du, att den, som skådat Herrens anlet
Och läppjat blott på himmelrikets fröjder,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
