- Project Runeberg -  Shakspere och hans tid / Förra delen /
112

(1916) [MARC] [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genombrottet inom det engelska dramat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

        Ej skulle lida tusen helvetskval
        Vid tanken på för evigt svunnen nåd!
        Men lek ej mer med dessa dunkla frågor.
        Som fylla upp min sorgsna själ med fasa.
Faust. Ej trodde jag dig vara så sensibel
        För det att du förlorat himmelsk fröjd.
        Så lär af Faust då ett manligt sinne
        Och att förakta fröjd, som aldrig nås.
        Säg åt den store Lucifer, din herre,
        Att Faust vågat trotsa evig död
        För djärfva tankar emot Jovis gudom.


Och så försvär han sin själ åt Lucifer, mot det att han under
tjugofyra år skall få ett lif af njutning, att Mephistophilis
ständigt lyder hans befallningar, gifver honom allt, hvad han begär,
yppar allt, hvarom han spörjer, dräper hans fiender och hjälper
hans vänner.

På detta villkor ingås i en följande scen fördraget mellan Faustus
och afgrundsfursten. Men innan det undertecknas, frågar Faustus:

Säg mig, Mephistophilis, hvad vill din herre vinna med min själ?
        Meph. Utvidga sitt rike.
        Faust. Är detta skälet, hvarför han så frestar mig?
        Meph. För de olycklige är det en lisa att hafva medbröder.
        Faust. Liden I af samma kval, som plåga andra?
        Meph. Af lika stora som de, hvilka förtära människosjälarna.


Efter kontraktets underskrifvande följa en mängd scener med
olika trolläfventyr, några utan tvifvel »förbättrade» af de senare
bearbetarne, andra troligen alldeles nytillagda. Marlowe’s mäktiga
inspiration finna vi åter först mot dramats slut — i en underbart
vacker scen med Helena och framför allt i hans gripande
dödsmonolog.

Huru de mellanliggande scenerna varit utförda i Marlowe’s
ursprungliga drama, veta vi visserligen icke, men så mycket torde
dock kunna anses säkert, att skalden ej lyckats fullfölja det
ypperliga uppslaget i styckets inledning, utan att hufvudpartiet
upptagits af banala trollhistorier. Från sin källa har Marlowe icke,
lika litet som denna tids dramatiker i allmänhet, lyckats
emancipera sig, och hans drama blef därför blott en torso.

I ett afseende skiljer det sig från hans öfriga. I dem har
Marlowe egentligen blott utarbetat hjältens egen roll, men här
finnes äfven en bifigur, för hvilken han intresserat sig, nämligen
Mephistophilis. Med Gœthes skapelse har denne endast namnet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:37:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/shakstid/1/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free