Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Genombrottet inom det engelska dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblick tänker han att med ett själfmord sluta eländet. Under
detta förfall råkade han på ett sällskap skådespelare, och dessa
förmådde honom att skrifva teaterstycken för truppen. Han gick
in därpå och författade en komedi, som betalades bra och som
lyckades öfver förväntan, och snart började skådespelarne att
nästan slåss om hans stycken.
Till denna punkt är romanen en — visserligen starkt romantiserad
— omskrifning af Greene’s egen lefnadssaga, men dess
afslutning återgifver blott en dröm, som aldrig skulle blifva
värklighet.
En dag beslutar Francesco att återvända till sitt öfvergifna
hem. Då han där återfann sin hustru, föll han öfverväldigad
af sorg i tårar ned för henne, men när Isabel — heter det —
»häraf märkte hans smärta, tog hon honom om halsen, begöt
hans kinder med de tårar, som strömmade från hennes ögon, och
gaf honom detta kvinnliga och visa svar: »Hvad, Francesco?
Vänder du tillbaka full af sorg, och vill komma mig att gråta?
Du har länge varit borta och nu kommer du hem att berätta
en sorgesaga. Jag ser, att du är ångerfull, och därför vill jag
ej höra om de dårskaper, som varit. Det är nog för Isabel, att
du hädanefter skall älska henne, och på detta villkor, utan
några vidare ord: välkommen till Isabel.» Därpå både log och
grät hon, och i det hon gjorde båda delarna på en gång, satte
hon med en kyss slutinseglet på dessa motsatta själsrörelser.»
Men romanens författare vände aldrig tillbaka till sin maka,
utan stannade i London. Sitt lif där har han skildrat i en annan
mera rent själf biografisk roman, ur hvilken jag redan (sid. 95)
gjort ett utdrag. Hjälten, Roberto, blir där Londons mest anlitade
teaterskribent, och i hans börs är det än ebb, än flod. Bostad
växlade han ofta, och hans värdinna liksom hans tvätterska
hade alltid varaktiga, om än smärtsamma minnen af honom, då
han glömde att betala deras räkningar. Hans sällskap bestod
af Londons utskum, af tjufvar, spelare, bondfångare och dylikt
folk, och andra källor visa, att Greene här värkligen skildrat sitt
eget lif — minst kanske med afseende på tvätträkningarna, ty
själf hade Greene blott en enda skjorta, som i renlighet lär ha
lämnat mycket öfrigt att önska. Däremot uppgifver Roberto, att
flera af hans bekanta med rätta blifvit hängda, bland dem en
broder till hans mätress, och Roberto gör här en anspelning
på hans namn (Ball). Detta är värkligen ett stycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
