Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skådespelarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till svar å den drakoniska förordningen öfverlämnade då, troligen
i början af 1575, »Hennes Majestäts fattiga skådespelare»
— tydligen alla de trupper, som plägade uppträda vid hofvet —
en inlaga till statsrådet, i hvilken de för att värdigt kunna
uppträda vid hofvet, bådo om skydd mot stadsmyndigheterna och om
rätt att lifnära sig genom att gifva föreställningar i staden. På
denna petition svarade the Common council ganska spetsigt,
att det ej förmodade, att skådespelarna för Hennes Majestät ville
uppföra samma stycken, med hvilka de plägade roa den aldra
lägsta publiken i London, och hvad åter beträffade nödvändigheten
för dem att lifnära sig genom offentliga representationer,
så ansåg the common council, att skådespelarkonsten icke borde
vara ett yrke, utan blott utöfvas vid sidan af andra lagliga och
hederliga sysselsättningar — en anmärkning, som då var mindre
egendomlig, än den nu förefaller oss, ty t. ex. James Burbage
var snickare, Tarlton värdshusvärd, John Hemings, Shakspere’s
kamrat och utgifvaren af hans dramer, kryddkrämare o. s. v.
Och i samma skrifvelse uppstäldes en regel för föreställningarna
med hänsyn till pesten. Under normala förhållanden voro dödsfallen
i London mellan 40 och 50 i veckan, vanligen under 40,
och the common council ansåg, att inga skådespel borde tillåtas,
förrän dödsfallen under ett par veckor understigit åtminstone 50.
Hvad slutligen angick titeln »Hennes Majestäts skådespelare»,
så anhöll rådet att få uppgift på, hvilka de voro, ty på den
sista tiden hade nästan alla skådespelare uppträdt med anspråk
på denna titel.
Common council hade emellertid i denna strid uppträdt mera
kraftigt än politiskt och hade alldeles förbisett, att dess makt
endast sträckte sig till området inom City’s murar. Utanför lågo
grefskapen Middlesex och Sussex, och äfven inom City funnos
»friområden», öfver hvilka stadsmyndigheterna icke hade någon
jurisdiktion. Af detta förstodo också skådespelarne att begagna
sig, och 1576 uppfördes två värkliga teatrar, the Theatre och the
Curtaine, omedelbart utanför Bishopsgate i grefskapet Middlesex.
Och därmed voro Londons lord mayor och aldermen faktiskt
slagna. 1578 kom dessutom en befallning till dem från statsrådet
att tillåta sex namngifna trupper — men inga andra — att
spela inom staden London, »emedan de nämda sällskapen fått
i uppdrag att under julen uppträda inför Hennes Majestät.»
Befallningen tyckes denna gång hafva haft värkan, och 1581 blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
