Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skådespelarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
statsrådet djärfvare och anhöll hos staden, att skådespelarne skulle
få uppträda alla veckodagar, äfven helgdagarna, dock med undantag
för sabbaten. Då äfven detta tyckes hafva medgifvits,
togo sig lord Berkeley’s »tjänare» före att spela äfven på sabbaten.
Men nu tyckes stadens mod åter hafva vuxit. De brottslige
kastades i fängelse, och därefter utfärdade staden en ny
förordning mot »lösdrifvare och lata personer», i hvilken skådespel
alldeles förbjödos utom i privathus. Då statsrådet emellertid
höll på, att skådespel skulle få uppföras, t. o. m. på söndagen,
ehuru efter aftonbönen, svarade lord mayorn härpå med
ett bestämdt nej, ty äfven om de ej började föreställningarna
förr än efter aftonbönen, så voro teatrarna i alla fall långt före
denna tid fylda af en publik, som blott stod och väntade på,
att tiden för bönens afslutning skulle komma. Då ingendera
parten ville gifva med sig, fortsattes striden, tills dess att 1583
alla värdshusgårdar i City tyckas hafva stängts för skådespelarne.
Men denna seger var i hvarje fall blott formell, ty de fördrifna
konstnärerna fortsatte ogeneradt att spela omedelbart utanför
Londons murar, och lånade ibland, då vaksamheten slappats,
också en gård inne i City. Denna strid speglar således i
det obetydliga den kamp, som pågick under Elisabeth och James
i syfte att centralisera styrelsen och i regeringens hand lägga
den befogenhet, som under medeltiden tillkommit de kommunala
och andliga myndigheterna. Teatrarna voro den punkt, kring
hvilken kampen kanske stod hetast. Men regeringens seger åtföljdes
af ett våldsamt bakslag: en bland de första åtgärder, som
de demokratiska puritanerna företogo på 1640-talet efter
konungamaktens nederlag, var nämligen att stänga Englands alla teatrar.
Dessa hade haft sitt främsta stöd i monarkien och aristokratien
och föllo på samma gång som dessa.
Med teatrarnas flyttning ur City voro skådespelarnes vedermödor
emellertid icke slut, och statsrådet, som hittills uppträdt
såsom deras beskyddare, nödgades ofta ingripa mot dem. 1584
utfärdade det t. o. m. en befallning att rifva de båda teatrarne
utanför Bishopsgate, och äfven om denna ukas ej ledde till något
resultat, tyckas emellertid föreställningarna för sommaren
hafva blifvit afbrutna. På sommaren 1586 förbjöd statsrådet
likaledes alla föreställningar i och utanför London, året därpå
befalde det fredsdomarne i Surrey och Middlesex att hindra alla
söndagsrepresentationer. Och 1588 utbröt den förbittrade Martin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
