Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skådespelarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Marprelate-striden. En puritansk ifrare hade då under psevdonymen
Martin Marprelate publicerat en satir mot den engelska
biskopskyrkan, och detta gaf uppslaget till en förbittrad strid
mellan högkyrkan och lågkyrkan, hvilken strid under ett par år
upprörde hela England. Martinisterna tryckte sina pamfletter på
hemliga tryckerier, och den främste af dem, John Penry, afrättades
1593. Att teaterskribenterna skulle begagna detta tillfälle
att komma åt de hatade puritanerna, var ganska naturligt, och
på anti-martinisternas sida finna vi ock de båda dramatikerna
Lyly och Nash, troligen också Antony Munday. Men det
tacksamma ämnet togs äfven upp på själfva scenen, åtminstone
af St. Paul’s korgossar och af den trupp, som spelade på the
Theatre, troligen lord amiralens; men äfven lord Strange’s, som
då spelade inne i staden, tyckes hafva varit inblandad i saken,
ty i november 1589 berättar lord mayorn, att han på lord Burghley’s
befallning låtit förbjuda alla föreställningar inom staden;
lord amiralens män hade lydt, men lord Strange’s hade fortfarit
att spela på värdshuset Crosskeys, hvarför han låtit häkta två
af truppen. Strax därefter inrättades, tydligen med anledning
af dessa polemiska teaterföreställningar, en censurkommitté, bestående
af the master of the revels, en af ärkebiskopen och en af lord
mayorn utsedd representant, som före uppförandet skulle granska
alla skådespel. Denna censurkommitté tyckes väl aldrig hafva
trädt i värksamhet, men året därpå stängdes korgossarnes teater.
Shakspere’s första teaterår i London voro således allt annat än
lugna.
Men det var icke blott de offentliga myndigheterna, som anföllo
teatern. Inom litteraturen möta vi ock våldsamma angrepp,
och från två olika håll: från de lärdes, som i likhet med Sir
Philip Sidney föraktade folkteaterns oskolade försök, och från
de religiösa ifrarnes, som i predikningar och ströskrifter öste ut
sin galla. Attacken började på allvar i en troligen 1578 eller
1579 af Northbrooke utgifven dialog. Den yngre interlokutören
frågar där den äldre, hvad han anser om the Theatre och the
Curtaine, Londons båda då nybygda teatrar, och den andre
svarar, att han vore öfvertygad, att Satan ej hade en snabbare
väg att genomdrifva sin vilja, icke en lämpligare skola, i hvilken
han kunde lära män och kvinnor liderlighet, än dessa teatrar,
och att de därför, såsom jungfruhus, borde förbjudas och rifvas
ned. Ty få män eller kvinnor kommo med kyska sinnen från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
