Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pipor af lera, i hvilkas bortersta ända de lägga tobaken, som är
så torr, att den kan pulveriseras; sedan tända de eld därpå och
draga in röken i mun, hvarefter de blåsa ut den genom näsan.
På dessa teatrar bäras äpplen, päron och nötter kring och säljas
likaväl som öl och vin.» En värklig dandy hade, enligt Ben
Jonson, ända till tre sorters tobak med sig till teatern. Tröt det
medhafda förrådet, kunde man köpa nytt af de tobaksförsäljare,
som gingo kring bland åskådarne och utbjödo sin vara. Den
mera sansade delen af allmänheten måste dock hafva hyst be*
tänkligheter mot detta bruk, ty 1643 utlofva skådespelarne hög*
tidligen, »att ingen tobak vidare skulle försäljas, icke ens i tre*
pennygallerierna, så framt den ej bestod af äkta spanska blad».
Lika bråkig som denna publik var, lika bråkig var den, som
befann sig på den öppna gården, de s. k. groundlings — lärpojkar,
sjömän och dylika individer — och citymyndigheternas klagomål
öfver teaterpublikens excesser afsågo väl företrädesvis denna skara.
Det är säkerligen äfven den, som Webster syftar på i företalet
till Vittoria Corambona, då han skrifver, att större delen af pu*
bliken består af »okunniga åsnor», och att om en författare än
skrefve det mest fulländade drama, så vore »den andedräkt, som
kommer från den okunniga hopen, i stånd att skämma det».
Den lättfärdiga kvinnliga publik, mot hvilken puritanerna så
häftigt foro ut i de på 1580*talet utgifna skrifterna, fortfor äfven
på Shakspere’s tid att frekventera teatrarna. Men så vidt man
kan se, bestod publiken på de båda lägre gallerierna af unga
adelsmän — i de bättre logerna — och hederligt borgarfolk. I
ett af sina stycken, The knight of the burning pestle, skämta Beau*
mont och Fletcher just med borgarnes förtjusning för teatern och
de högromantiska stycken, som där gåfvos, och samma borger*
liga publik omtalas i epilogen till Henrik VIII:
De enda, som kanske ej pjesen klandra,
Vi finne bland de goda kvinnor blott,
Ty de i kväll en sådan skåda fått.
Om de blott le och säga »pjesen duger»,
Så tror väl ingen man, att kvinnan ljuger.
Det skulle också bära illa till,
Om herrn ej klappar, när hans fru så vill.
Tonen tyckes mindre hafva angifvits af snobbarna än af unga,
bildade adelsmän, och ser man på repertoaren, är denna tydligen af*
sedd just för en dylik publik, men hvarken för snobbar, »ground*
— 212 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
