Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatrarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därpå heter det i scenanvisningen: »Cranmer närmar sig råds*
bordet», d. v. s. han har hela tiden varit inne, och ena sidan
af scenen har fått föreställa väntrummet, den andra rådssalen.
Såsom häraf framgår var regeln, att dialogen fick klargöra,
hvar stycket spelade. I Richard II tilldraga sig den andra ak*
tens båda första scener i London, men den tredje (= fjärde i
den svenska öfversättningen) i Glouctershire, och detta förtyd*
ligas genom det inledande replikskiftet:
Bolingbroke: Hur långt ha vi till Berkley nu, mylord?
Northumberland: Tro mig, min ädle lord, jag är en främling här i Gloucter*
shire etc.
På samma sätt kunna vi taga första scenen i Stormen:
Sjökaptenen: Högbåtsman!
Högbåtsman: Här, kapten! Hur står det till?
Sjökapten: Bra! Tala matroserna till! Rappa tag, annars sätta vi på grund.
Men därmed är också lokaliteten angifven: ett skeppsdäck.
Scenanvisningen, som visserligen ej angifver detta, utan blott
har: »Ett stormande oväsen, åska och blixt höres», säger oss
däremot, hvad regissören haft att göra för att ytterligare förtyd*
liga situationen.
Bristen på dekorationer gaf ofta författarne anledning till
utförliga skildringar af den natur, som åskådaren blott kunde
se i fantasien, och särskildt Shakspere röjer i detta fall en stor
förmåga. Redan i hans första tragedi, Titus Andronicus, före*
kommer ett dylikt dekorationsmåleri i ord:
Tamora :
Hvi ser du så bedröfvad ut, min Aaron,
Då allt ikring dig jublar utaf fröjd?
I hvarje buske musicera foglar,
I varma solen ringlar ormen sig,
För kylig vindfläkt darra gröna lofven
Och skugga marken som med damspels*rutor;
I deras ljufva skymning låt oss sitta
Och — medan pratsam Echo gäckar kopplen,
Gält svarande på hornens skära klang,
Som om på en gång dubbel jakt man hörde —
På deras skall och buller lyss i ro.
Med hvarje nytt stycke stegras hans talang i detta afseende,
och flera af de skönaste scenerna i hans dramer hafva måhända
framkallats just af teaterns oförmåga att gifva illusion - en
— 220 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
