Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shakspere och bokhandeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men alla dessa tjugofem verser återgifvas i Contention blott med
de tre sist anförda — det öfriga har stenografen ej fått med. På
detta sätt hafva af de 3,075 verserna i 2 Henrik VI endast 520
kommit med i Contention; 840 äro med mindre förändringar de
samma, och icke mindre än 1,715 äro nya.
1597 uppträdde en ny Shakspere*förläggare, Andrew Wise, som
detta år lät inregistrera två dramer, Richard II och Richard III;
båda blefvo sedan på fullt lagligt sätt öfverflyttade på Mathew
Lawe och utgifna den förra i fyra, den senare i icke mindre än
sex upplagor. I bägge fallen trycktes folions text efter de sista
kvarterna med rättelser från en bättre handskrift, som de båda
utgifvarne hade till sitt förfogande. Efter allt att döma hade
Wise fått afskrifter af truppens regissörsexemplar att trycka efter,
och hvad Richard II beträffar, innehöll afskriften tydligen en scen,
som strukits af the master of the revels på grund af dess politiska
farlighet — Richard II:s afsättningsscen. Denna scen hade icke
fått spelas, och Wise vågade ej häller trycka den under Elisa*
beths lifstid, hvarken i den första (1597) eller den andra upp*
lagan (1598). Men under James’ regering var man, såsom vi
sett, mera fördomsfri i dylika ting, och den tredje upplagan
(1608) upptog därför den förgripliga scenen — med all sanno*
likhet från det manuskript, som Wise köpt redan 1597. Att
truppen då sålde dessa stycken, berodde förmodligen på, att
man redan affört dem från repertoaren; just under dessa år skref
ju Shakspere några af sina mest populära dramer — de tre Fal*
staffstyckena — och det är därför ganska rimligt, att man för
tillfället lagt ned de äldre historiska dramerna. Hvad Richard II
beträffar, är det, såsom vi sedan skola se, t. o. m. troligt, att
man öfver hufvud ej vågat uppföra stycket efter 1596 och så*
ledes ej kunde hafva något emot att låta trycka det.
1597 utkom också ett tredje Shakspere*drama, Romeo och Ju*
liet. Men dess historia är en helt annan. Stycket trycktes af
den tvetydige Danter, och någon förläggare finnes ej angifven.
Ej häller inregistrerades dramat på lagligt sätt hos boktryckar*
gillet, och redan detta tyder på ett tjuftryck. Genom Momm*
sens och Gerickes undersökningar kan det också anses fastslaget,
att Danters text tillkommit på stenografisk väg, ehuru stenogra*
fen här var vida skickligare än den stympare, som upptecknat
Contention och True Tragedy; såsom vi redan sett (sid. 251),
har stenografen dock förblandat vissa synonymer och ej sällan
— 258 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
