Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes första londontid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela handlingen utvecklar sig sedan såsom i det äldre dramat.
Äfven i detta uteblir Petruchio från bröllopet, och då han slut*
ligen kommer, är han klädd som en fogelskrämma, men allt detta
är här blott skizzeradt, och Shakspere’s dråpliga skildring af
Petruchios uppträdande under vigselceremonien saknas alldeles.
I detta äldre stycke yttrar Käte intet, medan man väntar på
Petruchio, men när han kommit, vägrar hon att träda inför al*
taret med den ruskige brudgummen. Hos Shakspere är det all*
deles tvärt om. Käte blir förtviflad öfver, att Petruchio ej kom*
mer, och man märker, att argbiggan till en god del redan be*
segrats af den vaknande kärleken. Hon går »gråtande» ut, och
sedan hör man ej af, att hon vägrat att viga sig med den galne
Petruchio. Äfven nästa scen är olika. Petruchio vill i det äldre
stycket genast resa med sin hustru utan att deltaga i bröllops*
middagen. Alla bedja honom att stanna, men Käte förklarar
ilsket, att hon i hvarje fall för sin del icke komme att resa. Hos
Shakspere utspinner sig i stället följande replikskifte:
Tranio. Låt oss få bedja er att stanna kvar!
Petruchio. Det går ej för sig.
Gremio. Låt mig få bedja er!
Petruchio. Det går ej för sig.
Käte. Låt mig få bedja er!
Petruchio. Jag är belåten.
Käte. Är ni belåten med att stanna kvar?
Petruchio. Belåten med, att ni mig beder stanna,
Men stannar likväl ej, hur än ni beder.
Käte. Om ni mig älskar, stanna!
Petruchio. Mina hästar!
Den vilde falken är till hälften tämd, och åskådaren anar lätt,
att återstoden ej skall blifva svår. I det äldre stycket är det,
karaktäristiskt nog för dess råhet, egentligen svältkuren, som gör
henne spak; hos Shakspere är detta blott en episod vid sidan
af andra, och det, som kufvar Kate’s stolthet, är snarast Pe*
truchios oresonliga uppträdande. När han slår sina tjänare, blir
hon mild och söker ursäkta dem, när han klandrar mat och
kläder, förklarar hon sig nöjd, och till sist lär hon sig att taga
det hela såsom ett skämt. Hon går in på, att solen är månen,
och på Petruchios befallning hälsar hon en gammal gubbe
såsom en ung flicka. Alla dessa motiv äro tagna från det äldre
dramat, men under det att de där blott framställas såsom nakna
fakta, sättas de här i samband med Kate’s karaktär och få där*
- 342 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
