Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes första londontid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig hafva en viss äganderätt, och då slutligen lord Strange’s trupp
uppgick i lord kammarherrens, följde Titus Andronicus med
sin författare till det nya sällskapet.
Men häraf framgår, att stycket med all sannolikhet skrifvits
under senare delen af 1592, eller samma år som Henrik VI och
Så tuktas en argbigga.
Då vi nu öfvergå till den svåra frågan om Shakspere’s större
eller mindre del i detta stycke, är det nödvändigt att först er*
inra oss innehållet.
Tragedien börjar onekligen med ett kraftfullt uppslag, som
i viss mån bebådar Shakspere’s senare romardramer. Scenen spe*
lar utanför Capitolium, om hvilken plats författaren tyckes hafva
en något oredig föreställning; vid sidan synes Andronikernas
graf och framför denna hafva senatorer, tribuner och folk sam*
lat sig. Roms forne kejsare är död, och hans båda söner, Satur*
ninus och Bassianus, uppträda båda som tronpretendenter. Den
äldste, Saturninus, kräfver kronan på grund af arf; den yngre,
Bassianus, håller däremot på folkets valrätt. Men så uppträder
senatorn Marcus Andronicus och förklarar, att folket till kejsare
valt hans broder, den ärorike Titus Andronicus, som just nu
vänder tillbaka från ett segerrikt krig mot goterna. De båda pre*
tendenterna träda tillbaka, och Titus Andronicus med sina sö*
ner, sitt krigarfölje och de fångna goterna tåga in på Capitolie*
platsen. Bland fångarna märkas särskildt goternas drottning
Tamora, hennes tre söner Alarbus, Chiron och Demetrius samt
hennes hemlige älskare morén Aaron. Men därjämte inbäres en
i svart höljd bår, på hvilken liken af Titus’ i kriget stupade
söner hvila. Sedan båren satts ned, vänder sig fadern till det
romerska folket med dessa hälsningsord, som onekligen hafva
de Shakspere’ska romardramernas stolta klang:
Titus. Hell dig, o Rom, i sorgdräkt segersäll!
Liksom ett skepp, som lastat af sin frakt,
Med dyrbar laddning kommer hem på redden,
Där först det lyftat ankar, likså kommer
Andronicus med lagerkvistar prydd
Och hälsar fädrens land med sina tårar,
Ja, glädjetårar öfver lycklig hemkomst.
Du store Zeus, som Capitolium skyddar,
Se nådigt till den fest, som vi begå! —
I Romare,
Af fem och tjugo raska söner, hälften
Utaf det antal konung Priam hade,
— 351 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
