Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes första londontid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Titus, Marcus eller Lucius i lösen vill afhugga handen. En
tvist uppstår, om hvilken som skall uppoffra sig. Men medan
de båda andra aflägsnat sig, ber Titus morén, att denne skall
stympa honom, hvilket han ock gör. Men uppoffringen tjänar
till intet. Efter en stund får Titus genom en budbärare, icke
underrättelsen att sönerna blifvit benådade, utan i stället deras
afhuggna hufvuden. Han är nu nära att blifva vanvettig och
brister ut i skratt, ty han »har inga tårar mer att fälla». Men
i nästa ögonblick är han åter sig själf och tänker på hämd. På
hans uppmaning flyr Lucius till goterna att där värfva folk för
en fejd mot Saturninus.
Den nästa scenen är ganska märklig, äfven därför att den icke
kom med i kvartupplagorna, utan uppträder först i folion. Den
för icke handlingen framåt, utan har endast ett psykologiskt in*
tresse, och förmodligen var detta anledningen till att den för
tids vinnande uteslöts vid uppförandet. Den tyckes hafva
strukits redan i det exemplar, som Sussexmännen köpte af
Pembroke*truppen och sedan sålde till boktryckaren, under det
att den däremot fanns kvar i författarens eget exemplar, som
ägdes af lord kammarherrens trupp och som användes vid redi*
geringen af folions text.
Scenen är en interiör i Titus’ hus. Sorgtyngda sitta alla vid
måltiden, då Marcus med sin knif dräper en fluga, som satt sig
på hans tallrik.
Titus: Hvad slår du efter, Marcus, med din knif?
Marcus. Jag dräpte det, jag slog; det var en fluga.
Titus. Blygs, mördare! Nu dräpte du mitt hjärta;
Mitt öga är på grymhet öfvermätt.
En mordbragd gjord på den oskyldige
Ej anstår Titi broder. Gå din väg,
Jag ser, att du ej sällskap är för mig.
Marcus- Ack, broder, jag har blott en fluga dödat!
Titus. Men om nu flugan hade far och mor?
Hur skulle han ej sänka gyllne vingen
Och surra klagovisor genom luften!
Den stackars snälla flugan,
Som med sin nätta surrande musik
Kom hit att muntra oss? Och du har dräpt den!
Marcus. Förlåt, det var en svart och otäck fluga,
Lik kejsarinnans neger; därför slog jag.
355
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
