Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes första londontid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ken afskär hennes tunga, på det att hon ej skall kunna förråda
honom. Straffet är också detsamma: Philomele dödar Tereus’
son Itys och anrättar hans kött till en måltid för fadern. Samma
ohyggliga motiv är det bärande också i Senecas tragedi Thyestes,
som tydligen föresväfvat författaren. Allt i allt är det klart, att
Titus och Vespasianus hört till de dramer, som, ehuru skrifna
för folkteatern, dock stamma från universitetens Seneca*imita*
tioner.
Författaren har således med all säkerhet varit en universitets*
bildad man — men hvilken? Närmast är man böjd att gissa
på Kyd, hvars Spanska tragedi ju hör till samma grupp af dra*
mer. Men antagligen var författaren en annan, George Peele,
som knappast hade någon bestämd författarindividualitet, utan
försökte sig än i den ena, än i den andra stilen och här upp*
träder såsom imitator af den vida själfständigare Kyd. Peele
hade nämligen fått beställning på en festdikt, the Honour of
the Garter, för en dubbning af strumpebandsriddare. Ceremo*
nien ägde rum i juni 1593, och dikten skrefs tydligen omedel*
bart förut. Denna dikt företer onekligen en högst egendomlig
likhet i fraser med Shakspere’s Titus Andronicus — en likhet,
som knappast kan bero på en tillfällighet och som ej häller kan
bortförklaras med påståendet, att båda rört sig med poetiska
loci communes. Charles Crawford, som först påpekat detta,
drog emellertid häraf den slutsatsen, att Shakspere i Titus Andro*
nicus plagierat Peele’s Honour of the Garter och ansåg sig på
den grund kunna datera Titus Andronicus till tiden efter juni
1593. Men alldeles frånsedt de dateringssvårigheter, som här*
igenom uppstå, är slutsatsen tydligen felaktig. Visserligen är det
orimligt att tro, att Peele för en festdikt till strumpebands*
riddarne plagierat ett morddrama af Shakspere, men motsatsen
kan lika litet antagas. Hvarken Shakspere eller Peele —- som
dock båda voro skalder — kan hafva arbetat på det själlösa,
filologiska sätt, som här förutsättes, aldraminst Shakspere, om
hvilken man icke ens vet, huruvida han känt till denna för ett
enskildt tillfälle skrifna dikt. Men väl är en annan förklaring
vida naturligare. Peele hade i april 1592 skrifvit Titus och Ves*
pasianus, och då han ungefär ett år därefter fick beställning på
festdikten Honour of the Garter, sutto fraserna och bilderna
ännu i hufvudet på honom, och därför reproducerade han dem,
t. ex.:
364 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
