Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Shaksperes första londontid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aaron: The emperor’s court is like the House of Fame,
The palace full of tongues, of eyes, of eares.
(Titus Andronicus II, sc. 1.)
Fame, in a stole of purple set with eyes
And eares and tongues, carried a golden book —–-
(The Garter vers. 172—173.)
Aaron: Safe out of Fortune’s shot, and sit aloft,
Advanc’d above pale Envy’s threat’ning reach.
(Titus Andronicus II, sc. 1.)
Survive and triumph in eternity
Out of Oblivion’s reach or Envy’s shot.
(The Garter vers. 409—410.)
Dessa likheter tyda emellertid på — en slutsats, till hvilken vi
kommit äfven genom en jämförelse med det tyska dramat — att
Shakspere på sina ställen ganska noggrant reproducerat före*
bilden. Och icke häller i handlingens gång vidtog han några
större förändringar — han afsåg ju icke någon själfständighet,
utan blott att skaffa Pembroke=truppen ett stycke, som man på
annat sätt ej kunde komma åt. Men tydligen har han här och
hvar, liksom i the Shrew, kastat in en motivering, som
saknats i originalet. Åtminstone af den tyska kopian att döma
är Tamoras hat mot Titus och hans ätt alldeles oförklaradt.
Shakspere ger däremot ett ganska godt motiv, som i hvarje fall
passar i stycke med det blodiga innehållet i dramat för öfrigt.
Detta inledes hos honom därmed, att Tamoras son Alarbus,
trots moderns böner, offras vid de fallna Titus*ättlingarnes graf,
och Tamora hade därför fullgod anledning att hämnas och häm*
nas just så som hon gjorde: på Titus’ barn. Hatet mellan Sa*
turninus och Bassianus får också hos Shakspere sin förklaring.
De täfla båda om kronan och äro i viss mån hvarandras rivaler
om Lavinias hand; intet af detta antydes i det tyska dramat.
Hjälten själf är icke alldeles skuldlös såsom i detta, utan han
har dock en blodskuld, i det att han i öfverilning dräpt sin
egen son. Men äfven andra förändringar torde hafva gjorts,
och vissa partier äro tydligen nyskrifna, såsom den förträffliga
scen, där Titus ber tribunerna om nåd för sina dödsdömda sö=
ner, eller den, där han förebrår brodern, därför att denne dräpt
en fluga. Läser man dessa redan citerade scener, som icke an*
tydas i Eine klägliche Tragædia, skall man också finna, att de
365 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
