Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De episka dikterna och sonetterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Till Hans Nåd
Henry Wriothesly,
Grefve af Southampton och Baron af Tichfield.
Den kärlek jag egnar Eders Härlighet är utan ände, och denna skrift, utan
att vara dess början, är blott en öfverflödande del däraf. Den borgen jag har
på Eders Nåds bevågenhet, icke värdet af dessa mina enkla rader, gör mig
förvissad om ett välvilligt bedömande. Hvad jag värkat, tillskrifver jag Eder,
hvad jag skall värka likaså, ty Ni är delaktig i allt, som är mitt; det är Eder
egnadt. Vore min förtjänst större, skulle beviset pä min tacksamhet blifvit
bättre. Emellertid egnas detta arbete sådant det är åt Eders Härlighet, hvil*
ken jag önskar långt lif, ännu mera förlängdt genom all lycka.
Med all skyldig vördnad, Eders Härlighets
William Shakespeare.»
Under den ekonomiskt svåra tid, som Shakspere hade att ge*
nomgå under 1593 och förra delen af 1594, hade antagligen
Southampton, såsom här antydes, hjälpt honom fram, och detta
motiverar fullkomligt skaldens tacksamhet. Om detta fanns
värkligen en tradition, som genom sin öfverdrift till en början
dock värkar ganska osannolik. Shakspere’s förste biograf, Rowe,
berättar nämligen, att Southampton vid ett tillfälle gifvit Shak*
spere en gåfva på icke mindre än tusen pund, och han tillägger,
att han icke skulle hafva trott detta, om uppgiften ej kommit
från Sir William Davenant. Att summan icke blott är osannolik,
utan orimlig, tarfvar icke någon vidare utredning. Men själfva
traditionen kan dock hafva någon grund: att Southampton vid
ett kritiskt tillfälle i Shakspere’s lif gifvit denne en kraftig hjälp,
som skalden för sina senare umgängesvänner med tacksamhet
omtalat och att dessa och deras eftersägare sedermera till det
orimliga öfverdrifvit beloppet. Men själfva hufvudfaktum —
att Shakspere värkligen blifvit hjälpt af Southampton — bestyrkes
både af dedikationen till Lucrece och af några andra dikter, till
hvilka vi nu komma. Ty Southamptons litterära intressen hafva
vi troligtvis också att tacka för Shakspere’s sonetter, som ganska
säkert, till den afgjordt största delen, skrefvos under dessa år.
Första gången de omtalas är i Meres’ nyss citerade skrift,
där han talar om Shakspere’s »sockrade sonetter bland hans en*
skilda vänner». Första gången några af dem publicerades, var
året därpå (1599), då boktryckaren Jaggard, utan Shakspere’s
tillstånd, utgaf en diktsamling The Passionate Pilgrim, till hvil*
ken Shakspere uppgafs vara författaren. Samlingen innehåller
- 377 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
