Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De episka dikterna och sonetterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Romeo. Ja, och hon slösar då hon så vill spara;
Ty skönhet som ej gifver kärleks gärd,
Tar skönhetsarfvet från en eftervärld.
Ett annat drama från samma period är Två ungherrar från
Verona. Som läsaren torde erinra sig skildrar stycket den varma
vänskapen mellan Valentin och Proteus. Men Proteus sviker
sin vän och söker röfva bort Valentins älskarinna. Trots detta
förräderi vill Valentin i själfuppoffrande vänskap afstå sin brud
åt den trolöse vännen:
På det att du må se min vänskaps höjd,
Jag afstår Silvia och är förnöjd.
Men här hafva vi ju det andra hufvudmotivet i sonetterna,
som möter oss t. ex. i son. 40.
Tag alla dem jag älskar, ja, tag alla:
Hvad har du mera än förut ändå?
Ej en, som du kan värklig kärlek kalla,
Ty allt, hvad mitt var, det var ditt också.
Om du för min skull henne från mig tager,
Jag kan ej tadla dig, då din hon är;
Men tadlad blir du, om du dig bedrager
Och nyckfullt skyr, hvad nu din själ begär.
Din stöld, du hulda tjuf, jag vill förlåta,
Fast all min fattigdom jag mister, jag;
Och dock, du vet, är skäl att mer begråta
Kärlekens svek än hatets öppna slag.
Du täcka själfsvåld, själfva synden klär dig;
Dräp mig med trots, blott att jag städs blir när dig!
Ett tredje sonettmotiv rör sig med den »mörka damen», och
i olika variationer prisar skalden hennes egendomliga skönhet,
ofta med en af de ordlekar, som denna tid älskade, ordleken
med fair =- vacker, men också ljuslett.
Svart tyckte man ej skönt i forna dar,
Och var det så, fick det ej namnet bära.
Nu är det svart, som modets välde har,
Och flärd och falskhet skämt det skönas ära.
Ty sedan man naturen härma lärt
Och styra fulhet ut med konst och glitter,
Är ej det skönas namn det minsta värdt, —
Oskäradt och till onåd dömdt det sitter.
— 402 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
