Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De episka dikterna och sonetterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de af Meres omnämda sonetterna varit andra än de, som Thorpe
tryckte 1609. Men icke ens detta hjälper stort, ty 1599 tryckte
Jaggard två (nr 138 och 144), och dessa höra båda till de for*
melt bästa samt sysselsätta sig just med den kärlekshistoria, som
man velat förlägga till en senare period och inom hvilken son.
144 skulle skildra just den sista fasen. Men vi kunna föra dem
ännu längre tillbaka i tiden. I ett drama, Edward III, som tryck*
tes 1596, men sannolikt skrefs året förut, förekommer ett citat
från son. 94: Lilies that fester smell far worse than weeds, och
i son. 66 hafva vi ett uttryck, som sannolikt syftar på det skåde*
spelsförbud, som så omildt berörde Shakspere under större delen
af tiden 1593—1594- Han klagar där öfver åtskilliga missför*
hållanden, bland annat öfver »art made tongue*tied by authority»
(konsten tungbunden af myndigheten), ett uttryck, som väl bäst
tolkas såsom syftande på det af stadsmyndigheterna utfärdade
förbudet mot teatervärksamheten.
Men ännu tydligare hänvisas man till denna tid — åren 1593
och 1594 — om man jämför sonetterna med Shakspere’s andra
arbeten från denna tid. Man finner då, att dessa och sonetterna
behandla alldeles samma motiv — tydligen därför att dessa samti*
digt sysselsatte skalden — under det att dessa motiv däremot saknas
i de dramer, som tillhöra en senare tid, då Shakspere redan vuxit
ifrån sonettfilosofien. Vi behöfva blott taga ett stycke ur den
1593 utgifna dikten Venus och Adonis för att finna den slående
likheten med den första sonettgruppen (son. 1 — 17). Liksom
facklor äro gjorda att lysa — säger Venus till Adonis — juve*
ler skapade att bäras, skönhet att alstra skönhet, så föddes också
du i syfte att gifva lif åt andra, och i dem skall du lefva, när
du själf gått bort.
Tanken är här ju alldeles densamma som i sonetterna: därför
att Adonis är skön måste han också älska och framalstra en af*
komma lika skön som han själf. Den första sonetten är blott
en föga ändrad variation af de refererade stroferna i Venus och
Adonis.
Men tanken vänder tillbaka också i ett drama, som alldeles
obestridligt tillhör sonettperioden, nämligen Romeo och Juliet:
Romeo. O, rik på skönhet, är hon arm däri,
Att när hon dör, är hennes skatt förbi.
Benv. Hon vill då oförmäld till död^dar vara?
26. Schück, Shakspere och hans tid.
401 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
