Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första året vid Lord kammarherrens trupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycket närmare, falla felen lätt i ögonen. Åt psykologien har
Shakspere ännu egnat föga uppmärksamhet. Det är icke många
stycken af Shakspere, där det handlas mera, men för motive*
ringen, som sedan blef hufvudsaken, har Shakspere icke något
intresse. Den egentlige hjälten skall väl vara Proteus — hvars
namn skall angifva hans karaktär, en »Baron Vankelmod», för att
tala med sjuttonhundratalets lustspel — men hans karaktär hafva
vi svårt att förstå, aldra minst, huru en ädel man som Valentin
kan blifva hans vän och en kvinna som Julia förälskad i honom.
Lönen för hennes »kärleksbesvär» förefaller oss lika klen, som
den Helena får i All’s well. När vi först möta honom, är han
dödligt förälskad i Julia, så får han hennes ja, men då i det
samma faderns befallning kommer till honom att resa, så följer
han denna order, utan att man märker, att skilsmässan förorsa*
kar honom någon smärta — att han ej öppet talar om för fadern,
att han vill äkta Julia, är däremot något, vid hvilket man kanske
ej bör lägga för stor vikt. Fadern kunde visserligen ej hafva
något emot giftermålet, men Shakspere, som ju lätt kunnat finna
en motivering, har tydligen blott genom ett förbiseende under*
låtit denna. De följande öfvergångarna i hans själslif äro ännu
hastigare och ännu mera omotiverade. Vid första anblicken af
Silvia, innan han ännu talat vid henne, blir han kär och glöm*
mer Julia, och sedan sjunker han, utan all själsstrid, allt dju*
pare i nedrighet, trots det att Shakspere’s mening tydligen icke
är att skildra en veritabel lump, utan en åtminstone delvis sym*
patisk person. För Valentin hycklar han fortfarande vänskap,
men förråder honom och är orsaken, att vännen drives i lands*
flykt, sedan uppför han samma dubbelspel med härtigen och
Thurio, och till sist, då han tror sig ensam i skogen med Sil*
via och hon afvisat hans kärleksförklaringar, sjunker han så djupt,
att han »som en soldat vill fria med handkraft». Men lika
hastigt slår han om — glömmer Silvia, återtar Julia och blir ånyo
vän med Valentin, allt utan någon motivering och utan att hvar*
ken Shakspere eller Proteus’ vän och älskarinna tyckas hysa
något tvifvel om uppriktigheten af denna hastiga och af nöden
framtvingade trosförändring eller om rättmätigheten af hans an*
språk på att fortfarande få gälla såsom »a gentleman of Verona».
De öfriga personerna äro psykologiskt sedt ganska ointres*
santa. Valentin är hederlig och ridderlig, men därmed är också
skalan i hans väsen angifven, och några djupare toner äger han
— 76 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
