Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De första mästerverken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Simson. Vi få lof att ha lagen på vår sida; låt dem börja.
Gregorio. Jag skall göra en grimas åt dem, när jag går förbi; de få ta
det, som de behaga.
Simson. Nej, som de ha mod till. Jag skall räcka lång näsa åt dem; det
är en skam, om de tåla’t.
Abraham. Räcker ni lång näsa åt oss, herre?
Simson- (Till Gregorio). Är lagen på vår sida, om jag säger ja?
Gregorio. Nej.
Simson. Nej, herre; jag räcker inte lång näsa åt er; men jag räcker lång
näsa.
Gregorio. Söker ni gräl, herre?
Abraham. Gräl, herre? Nej, herre.
Simson. Men om ni det gör, så är här en som vill vara med; jag tjänar
en lika god herre som ni.
Abraham. Ingen bättre häller.
Simson. Må göra, herre-
(Benvoglio, uppträder på afstånd.)
Gregorio. Säg: en »bättre»; här kommer en af min herres släktingar.
Simson. Jo, en bättre.
Abraham. Ni ljuger.
Simson. Drag, om ni ä’ karlar! —
Efter Benvoglio kommer Tybalt af Capulets parti, sedan an*
hängare af bägge husen, och till sist de båda gamla familjeche*
ferna själfva, och på ett ögonblick är gatustriden i full gång.
Den närmaste förebilden hade Shakspere nog fått från de påk*
strider, han bevittnat mellan Londons lärpojkar, men han ger
oss dock, utan alla historiska studier, en åskådlig bild af itali*
enskt stadslif under medeltiden — en bild, som Shakspere’s
fantasi med snillets slagruta upptäckt bakom Brooke’s torftiga
notis, och med det vilda partihat, som han här tecknar, har han
ock gifvit den nödvändiga bakgrunden till den kärlekssaga, han
sedan går att berätta.
Alla de handlande personerna lånade han från Brooke — äf*
ven amman, som han dock gjort mindre cynisk och mera kost*
ligt humoristisk. Den enda nya personligheten i dramat är Mer*
cutio, och man kan nästan förstå, hvad det var, som lockade
skalden. Hos Brooke uppträder Mercutio blott en gång, under
balen hos Capulets, och efter allt att döma tillhör han detta
parti och är icke Romeus’ vän. Brooke’s karaktäristik är ej vi*
dare utförlig: Mercutio var höfvisk i sitt tal och behaglig i um*
gänget, bland unga, blyga damer var han såsom ett lejon bland
lamm — men utom dessa egenskaper, som nog icke för sig skulle
hafva tilldragit sig Shakspere’s uppmärksamhet, anför Brooke
— 86 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
