Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richard II och King John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I viss mån är Richard II äfven Shakspere’s första tragedi, det
första drama, i hvilket han gör ett försök att skildra ett själs=
lidande. Romeo och Juliet hade drabbats af ett oblidt öde, men
detta hade ej satt deras reflexion i rörelse, och de hade slutat
sitt lif utan alla krossade illusioner. Richard däremot skiljes
hädan såsom en bruten man, som inser, att hans lif varit för*
feladt och som af alla sina skatter blott äger smärtan kvar:
Tag allt mitt rike, all min ära tag,
Men ej min smärta. Hennes kung jag är.
Bakom Richard II ligger ock ett stycke af samtidens uppfatt*
ning af historiens filosofi. Renässansen hade icke våra dagars
vetenskapliga syn på historien, utan såg däri snarast ett bihang
till etiken, en samling exempel, som belyste moralbuden. Den
visade oss bl. a., huru fädernas missgärningar straffades in på
barn och barnbarn, och denna uppfattning ligger bakom t. ex.
Olavus Petris skildring af folkungarnas historia. Redan i Romeo
och Juliet hade Shakspere tillegnat sig denna åskådning; både
prologen och epilogen betona, att de båda älskande falla såsom
skuldlösa offer för fädrens gärningar. I det rent historiska dra*
mat gör sig naturligtvis denna moraliska synpunkt än mera gäl*
lande, och den var måhända en medvärkande orsak till att Shak*
spere öfver hufvud skref Richard II. Med sin starkt legiti*
mistiska uppfattning såg han i Richards afsättning ett brott,
hvars straff blef den ändlösa följden af inbördes stridigheter ända
fram till Richard III:s våldsregering. Han hade förut, i Henrik
VI och Richard III, utan någon klarare uppfattning af detta
sammanhang, tecknat afslutningen af denna väldiga ätt*tragedi.
Nu ville han skildra dess första akt, det brott, som födde de
andra. När han det gjorde, hade han antagligen bestämt sig för
att fullborda cykeln, d. v. s. också skrifva de skådespel, som
återstodo och behandlade Henrik IV:s och Henrik V:s histo*
ria. Båda ligga i viss mån in nuce i Richard II:s. Boling*
broke’s karaktär är där visserligen ej tecknad med samma konst
och samma fina nyansering som i Henrik IV, men grundtonen,
den kalla, nyktra beräkningen, är dock angifven, och i York’s
korta karaktäristik af den »svarte prinsen» har Shakspere gifvit
det idealporträtt af en konung, som han sedan fullbordade
och utförde i Henrik V. Men lyckligtvis dröjde det ännu
någon tid, innan Shakspere satte denna plan i värket, och de
— 122 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
