Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Richard II och King John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som bekant af ärkehärtigen af Österrike, men blef lössläppt och
stupade sedermera i Frankrike i en strid mot vicomten af Li*
moges. Men dessa två personer hafva i dramerna blifvit en
enda: Limoges, härtig af Österrike. Den egentlige hjälten, ba*
starden Faulconbridge, är också väsentligen ohistorisk. Holin*
shed berättar väl i förbigående, att Lejonhjärta haft en oäkta
son, Filip, som dräpte vicomten af Limoges för att hämnas fa*
derns död. Men Faulconbridge’s egentliga historia är lånad från
en annan person, den tappre Dunois, om hvilken Hall i sin en*
gelska krönika berättar följande. Slottsherren till Cauni hade
en vacker hustru, som var vackrare än hennes man var vis, och
i henne förälskade sig härtig Louis af Orléans. Så fick hon en
son, och när denne var ett år gammal, dog både herren till
Cauni och härtigen af Orléans. Den förres fränder började då
en tvist med gossen och påstodo, att han var härtigens son, och
till sist, då den unge Jean var åtta år, kom saken före i paria*
mentet. Men då han där tillfrågades, hvems son han var, sva*
råde pilten: »Mitt hjärta och mitt mod säga mig, att jag är son
till den ädle härtigen af Orléans. Jag är gladare öfver att vara
hans son och förlora mitt gods än att vara son till den fege
hanrejen Cauni med fyra tusen kronor om året.» Då härtig
Karl af Orléans hörde detta käcka svar, tog han upp gossen i
sin familj, gaf honom de platser och inkomster, som han så väl
förtjänade, och sedan blef bastarden af Orléans en bland Frank*
rikes största hjältar.
Som man ser är detta Faulconbridge’s historia med några obe*
tydliga ändringar.
De båda dramerna fästa sig vidare blott vid två punkter af
Johns historia: hans strid med påfvemakten och hans förhål*
lande till brorsonen Arthur, men förbigår nästan alldeles hans
olaga beskattning af landet. Upproret orsakas icke af denna,
utan af folkets missnöje öfver Arthurs behandling, och Magna
Charta omnämnes ej ens i någotdera dramat. Såsom de sista
årens forskning visat, är detta dock mindre oriktigt, än man
förut ansåg. Magna Charta hade alls icke den betydelse, som
man under mer än tvåhundra år ansett, och i själfva värket sväf*
våde man i allmänhet i okunnighet om dess existens ända till
1642, då dokumentet under tvisten mellan Karl I och paria*
mentet framdrogs och offentliggjordes såsom det engelska fol*
kets frihetsbref. Shakspere och hans anonyme föregångare äro
— 124 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
