Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karaktärerna ställer han dem i en viss kontrast till hvarandra,
särskildt med afseende till deras förhållande till penningen. Och
i detta fall kan Köpmannen betraktas såsom en förstudie till
Henrik IV, där samma metod, mera medvetet, användes för att
karaktärisera.
Den egentlige hjälten i dramat är dock kanske mindre Shylock
än Portia, och i henne hafva vi den första genuint Shakspere’ska
kvinnogestalten. I ett af sina ungdomsarbeten har Brandes på
ett öfverlägset sätt karaktäriserat henne: »Hennes väsen är sund*
het, dess yttring glädje, och lyckan dess lifselement. Hon här*
stammar från lycka, hon är uppvuxen i lycka, hon är omgifven
af lyckans alla betingelser och attribut, och hon utdelar lycka
med bägge händer. Hon är ädel till sitt blod; hon är ej en
svan, född i ankgården, men är i samklang med sin omgifning
som med sig själf.. . Hon är sund, ehuru hon är fin och för*
näm; hon är glad, ehuru hon i begåfning är ett hufvud högre
än hela sin omgifning; och hon är ung, ehuru hon är vis. Hon
är från en lyckligare och gladare tid än vårt nervösa århundrade,
af en friskare släkt än den, som lefver nu.»
De kvinnor, som i Shakspere’s lustspel nu träda oss till mötes,
likna de yppiga, sunda och harmoniska gestalter, som vi känna
från Paolo Veroneses och Palma Vecchios dukar, men de flesta
hafva därjämte ett skälmskt behag, en kvickhet, en lust att skämta,
som göra dem till väsen af annan art än Veroneses mera languis*
santa skönheter. Redan Ser Giovanni hade berättat, att den för*
mente juristen narrat af Gianetto hans ring och att den unga
frun sedan förebrått honom detta för att till sist yppa hela
skämtet. Men detta uppslag har Shakspere utfört till en sprit*
tände liflig scen, som är en bland de älskvärdaste, han dittills skrifvit.
Med Köpmannen i Venedig är Shakspere’s lärlingstid afslutad.
Redan förut hade han väl skrifvit tvänne mästervärk, Romeo
och Juliet samt Midsommarnattsdrömmen, men deras styrka hade
legat i det förra fallet i känslans glöd, i det senare i fantasistyr*
kan, ej i karaktäristiken eller i rikedomen på växlande, olika
stämningar. Köpmannen är det första dramat med en mångfald
af olikartade karaktärer, och det värkar såsom en symfoni med den*
nas olika satser: allegro, largo, menuetto, scherzo o. s. v. Ena stun*
den lyssna vi till Shylock’s komiska veklagan öfver de stulna dia*
manterna, stunden därpå till Portias högstämda hymn öfver barm*
härtigheten, så till Lorenzos och Jessicas poesifylda drömmar i
— 148 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
