Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Köpmannen i Venedig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är han snarast en grubblare med stark känsla för lifvets högre
värden. Den mera grofhuggne, men redlige Bassanio omfattar
han med en varm vänskap, som dock är alldeles fri från sonett*
periodens onatur, och då olyckorna drabba honom, bär han dem
med en stolt och ädel manlighet, som bjärt sticker af mot Shy*
lock’s ömkliga förtviflan. Och slutligen ligger öfver hela hans
väsen en fläkt af melankoli, en viss likgiltighet för lifvet, som är
egendomlig för flera af de karaktärer, Shakspere nu börjar skildra.
Hans vän Bassanio är en gröfre natur. Han är hvarken ockrare
eller köpman, utan en slösare, som lefvat öfver sina tillgångar
och hvars enda räddning därför är ett rikt gifte. Detta är nu
visserligen icke vidare idealt, men det är mänskligt, och Bassanio
gör sig i hvarje fall icke bättre än han är, icke ens inför Portia.
Hans närmaste syfte är för öfrigt icke att vinna rikedomar, utan
att såsom hederlig karl göra rätt för sig och betala sina skulder.
Till Portia hade han nog ej friat, om hon blott ägt pengar, och
han slutar i hvarje fall som en förträfflig äkta man, som med
rätta är djupt förälskad i sin hustru.
Af ungefär samma virke — det, af hvilket redan Petruchio
blifvit uthuggen — är Bassanios vän Lorenzo med en tillsats af
litet mera lefnadsglädje och en nyans större grofkornighet. Han
har visserligen en mycket liflig känsla för värdet af Shylock’s
kassaskrin, hvars innehåll han genast börjar släppa ut i rörelsen,
men han är också förtjust i den vackra judeflicka, som blifvit
hans hustru. Han har röfvat bort henne för att samtidigt komma
åt Shylock’s skatter, men han låter icke det ena goda förskjuta
det andra. Då han och Jessica blifvit allena i Belmontes park
och månskenet strömmar ut öfver nejden, blir den glade Lorenzo
tack vare kärlekens makt poet, och en ny sida af hans väsen
kommer fram — en sida, som förut kanske varit honom själf
fördold. Jessicas och hans kärlek hade börjat i lek, under skratt
och glada upptåg, men lifvets allvar börjar träda fram äfven för
dem, och man får en förkänsla af, att de hädanefter icke, såsom
under de muntra dagarna i Genova, skola använda Shylock’s
dukater och ringar till att köpa markattor för.
Alla dessa hufvudpersoner belysa hvarandra genom sin kon*
trastvärkan. Till utgångspunkt har Shakspere helt naturligt tagit
Shylock och dennes girighet, men han har därmed icke förfäktat
någon nationalekonomisk sats, och vi behöfva icke grubbla öfver
någon i dramat dold »grundidé». Men för att få fram de olika
— 147 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
