Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prins Harry och Falstaff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning af burleska och romantiska scener erbjuda väl en svag lik*
het, men några realistiska sedeskildringar förekomma ej i dem,
och Famous victories är blott en samling af plumpa clownerier.
Starkare impulser har Shakspere utan tvifvel mottagit från den
i början af 1590*talet florerande »rogue»*litteraturen, Greene’s
och Nash’s pamfletter om Londons bondfångare och halfvärld,
icke minst från Nash’s picareska roman Jack Wilton. Men mer
än några uppslag har han icke fått, och någon realistisk sede*
komedi före Henrik IV synes icke finnas. Däremot före*
faller det, som om Henrik IV och dess fortsättning Muntra Fru*
arna just gifvit uppslaget till detta lustspel, som sedermera ge*
nom Decker, Middleton och äfven Ben Jonson blef det kanske
populäraste på Londons teatrar. I september 1598 uppfördes
Ben Jonson’s Every man in his humour af kammarherrens trupp
och i början af nästa år på amiralstruppens teater Henry Porter’s
»A pleasant History, called the two angrie Women of Abing*
ton; with the humorous Mirth of Dick Coomes and Nicholas
Proverbs, two Serving Men». Och man behöfver blott lägga
denna titel vid sidan af Shakspere’s för att finna, hvarifrån Por*
ter fått uppslaget: »The History of Henry the fourth . . . with
the humourous conceits of Sir John Falstalffe» och »A most
pleasount and excellent conceited Comedie, of Syr John Falstaffe
and the merrie Wiues of Windsor Entermixed with sundrie
variable and pleasing humors, of Syr Hugh the Welch Knight,
Iustice Shallow, and his wise Cousin M. Slender. With the
swaggering vaine of Auncient Pistoll, and Corporall Nym.»
Men själf fortsatte Shakspere icke på den väg, som han på
ett så lysande sätt röjt för andra. Uppgiften att teckna »hu*
mours» och samtida seder öfverlämnade han åt Ben Jonson,
som då just började sin skaldebana, åt Decker och andra mindre
fantasikraftiga författare, och själf återvände han till sin ungdoms
lustspel: det romantiska. Redan i afslutningsscenen i Muntra
Fruarna tyder den fantastiska älfvaleken på, att Shakspere dock ej
rätt trifdes i en till dagens värklighet strängt begränsad värld.
Glanspunkten inom den grupp af fyra dramer, som vi nu be*
handla, är den första delen af Henrik IV, och i denna återfinna
vi samma rikedom på olikartade stämningar som i Köpmannen
i Venedig. Hufvudintrycken får man af de kraftfulla krigssce*
nerna och af Falstaffs mot dessa så våldsamt kontrasterande
skämt. Men dramat anslår också andra strängar. Vi hafva just
— 169 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
