Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De stora lustspelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betydelse, var afgjordt fredlig och lade sig icke i dagens tvister.
Ben däremot var en ytterst stridbar natur, både i sina personliga
förhållanden och då det gälde litterära frågor. Efter uppförans
det af Every man out of his humour tyckes han hafva råkat i
tvist med kammarherrens trupp. Anledningen uppgifves ingen*
städes, men man kan våga en gissning. Ben Jonson med sin
höga uppskattning af sin egen person och af litteraturen delade
tydligen icke den vanliga åsikten, att ett drama närmast var en
handelsvara, som köpts af truppen, utan för honom var arbetet
författarens andliga egendom. Skådespelarne hade således icke
rätt att göra några strykningar och ändringar i skaldens manu*
skript och kunde ej hindra författaren att själf utgifva sitt drama,
som i främsta rummet var en litterär produkt, afsedd för en litte*
rär publik. Så ombestyrde han själf år 1600 en upplaga af det
då alldeles nya stycket Every man out of his humour — med
all sannolikhet emot truppens vilja, och titeln angaf särskildt, att
stycket var ett annat än det uppförda: »as it was first composed
by the author B. J. Containing more than hath been publikely
spoken or acted.» Att kammarherrens trupp sannolikt ej ville
uppföra de litterärt polemiska stycken, han nu började skrifva,
var en annan källa till misshälligheter, och Ben vände sig därför
till en ny trupp. Sedan 1598 fanns det blott två, som hade pri*
vilegium på att offentligen uppföra skådespel i London, näm*
ligen kammarherrens och amiralens, och utom dem de båda barn*
trupperna, St. Paul’s och the children of the chapel royal i
Blackfriars. Jonson vände sig först till amiralstruppen, för hvil*
ken han i slutet af 1599 tillsammans med Decker skref två folk*
skådespel. Ett dylikt författarskap tilltalade honom dock mycket
litet, och publiken på Rose var tydligen ännu mera illiterat än
på Globe. Han öfvergick därför till privatteatern i Blackfriars,
som utan gensägelse hade den finaste publiken, och det var också
här han började det stora s. k. »teatergrälet».
Trots den uppmärksamhet, detta ådrog sig under samtiden och
sedan fortfarande ådragit sig inom litteraturhistorien, veta vi fak*
tiskt mycket litet därom, då de hithörande styckena röra sig med
anspelningar, som för oss till större delen äro obegripliga. Och
dessutom är det mycket sannolikt, att de egentliga anfallen se*
dermera utmönstrades ur de tryckta pjeserna. Materialet är så*
ledes ytterst ofullständigt. I sina samtal med Drummond berät*
tade Ben själf härom följande: »Han hade många gräl med Mar*
— 190 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
