Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De stora lustspelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studium af människan, utan den personifierade en viss narraktighet
eller en viss last; och den skapade vidare blott abstraktioner,
under det att Shakspere gifvit oss lefvande människor, hvilka
tilltalat oss genom karaktärens rika mångstämmighet. Shakspere
aksepterade väl aldrig Ben Jonson’s metod, men å den andra
sidan har den dock, så vidt jag kunnat finna, invärkat på honom.
Första spåret märka vi redan i Muntra Fruarna och i Henrik V,
där Pistol med sina förlegade teaterfraser närmast är en dylik
»humourous person» i Bens stil, justice Shallow och Silence
likaså. Andra möta vi i Jacques i As you like it samt framför
allt i Trettondagsaftonens Malvolio, Sir Toby och Sir Andrew
Aguecheek, och äfven under den stora tragiska perioden spåras
en återvärkan från denna teknik. Hjältarna hafva alla en
förhärskande egenskap, och den tragiska konflikten uppstår alltid
därigenom, att hjälten utsättes för en ny lidelse, som är stridande
mot grundkaraktären i hans väsen. Detta är onekligen något nytt
hos Shakspere, något, som kommer fram efter hans bekantskap
med Ben Jonson, och det ligger då nära till hands att antaga,
att han kommit till denna ståndpunkt genom samtal med sin
lärde vän om den mänskliga karaktärens mysterium. Detta skarpa
framhållande af den dominerande egenskapen kan i hvarje fall
bero på en invärkan från Ben. Men längre gick icke Shakspere,
och han aksepterade aldrig Bens sätt att teckna den mänskliga
karaktären. Trots de intryck, han mottog från sin lärde vän,
förblef han sin egen ståndpunkt trogen, och de karaktärer, han
hädanefter skapade, blefvo ännu rikare och mångstämmigare än
förut. Shakspere’s utgångspunkt förblef alltjämt människan själf,
och han konstruerade aldrig sina karaktärer. Ben, som däremot
utgick från studiet af den antika litteraturen och från sina
psykologiska teorier, lyckades i följd häraf aldrig skapa några värkligt
lefvande väsen, utan snarast karikatyrer och mer eller mindre
maniakaliska original.
Ben Jonson’s uppträdande på den litterära arenan blef också
signalen till den första teaterstriden i England. Litterära fejder
hade visserligen funnits förut, egentligen dock endast Harvey’s
skriftväxling med Greene och Nash, en polemik, som föga
eller intet tyckes hafva berört teatern, och
Martin-Marprelate-striden var snarast religiös och politisk. Denna fördes
visserligen ock på scenen, men efter dess afslutning var det tyst, ty
Shakspere, som under några år var den enda teaterförfattaren af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
