Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De stora lustspelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om källan till Mycket väsen för ingenting har mycket skrifvits.
Men resultatet är, så vidt jag kunnat finna, att det väsentliga i
stycket, det, som håller upp hela dramat eller Benedikts och
Beatrice’s historia, är Shakspere’s egen uppfinning och att blott
det oväsentliga eller den allvarliga handlingen är lånad från en
novell. Detta ämne tyckes hafva varit tämligen populärt i Ita=
lien, och i en episod i Orlando Furioso hade Ariosto behandlat
det. Orlando hade 1591 öfversatts af Harington, men redan 1565
hade Beverley utgifvit en öfversättning af den ifrågavarande episo*
den, som tydligen utgjorde innehållet i ett nu förloradt drama,
Ariodante and Ginevra, som 1582 uppfördes inför drottningen
af en barntrupp. Men hvarken detta drama eller Ariosto kan
gärna hafva varit källan till Shakspere’s stycke, ty därtill äro oliks
heterna för stora. Hos Ariosto är händelsen förlagd till Skott»
land, hos Shakspere spelar den i Messina; inga namn äro ge*
mensamma; bofven i stycket handlar hos Shakspere af en omo*
tiverad illvilja, blott af lust att skada och ställa till olyckor; hos
Ariosto är han en försmådd älskare, som vill hämnas. Hos Shak*
spere tar Claudio Heros död tämligen lugnt, hos Ariosto vill
han begå själfmord — dränka sig, ehuru det kalla vattnet, opoe*
tiskt nog, afkyler hans dödsträngtan; hos Ariosto förekommer intet
om hjältinnans fingerade död och begrafning, och det hela slutar
med en stor tornering, i hvilken bofven dödas af Rinaldo. Den
enda likheten är, att förräderiet begås på så sätt, att hjältinnans
kammarjungfru vid det nattliga mötet föreställer matmodern och
sålunda öfvertygar Ariodante om Ginevras trolöshet. Men detta
är knapt mera originelt, än att man kan tilltro Shakspere en dy*
lik uppfinningsrikedom.
Däremot är tydligt, att han fått ämnet från en af Bandellos
noveller, som förelåg i en fransk öfversättning af Belleforest, hvil*
ken författare han samtidigt anlitade för Trettondagsafton och
kort därefter begagnade, då han skref Hamlet; att han vid denna
tid förstod franska, hafva vi nyss sett. Bandellos novell har
»den sicilianska aftonsången» såsom utgångspunkt och börjar
med att berätta, att don Pedro af Arragonien, som då inkallades
såsom konung af sicilianarne och besegrade konung Karl af
Neapel, efter bataljen mot denne slagit sig ned i Messina. Bland
hans mest betrodde män var den högättade och förmögne don
Timbreo di Cardona, som i Messina fick se en ung flicka Fe*
nicia, dotter till en fattig adelsman messer Lionato. Sedan han
— 195 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
