Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De stora lustspelen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var denna tämligen klumpiga och alls ej fina novell, som
gaf Shakspere råstoffet till den allvarliga handlingen i Trettondags*
afton, men endast råstoffet, ty äfven här är själfva poesien
Shakspere’s eget inlägg. Den italienska novellen hade rört sig
med medelklassen, och det hvilar något af ekonomisk misär
öfver det hela. Catellas far Gerardo är en gammal girigbuk, i
hans hus är allt knapt och torftigt, Ambrogio är en köpman i
små omständigheter, och Lattanzio är förmögen endast efter den
italienska småstadens blygsamma måttstock. Öfver Shakspere’s
stycke däremot hvilar det en stämning af rikedom, fest och glans.
Hjälten Orsino är Illyriens härtig, och Olivia är en högättad
dam, uppvuxen i rikedom och i samhällsställning härtigens jämn*
börding. Den atmosfär af italiensk småstad, som hvilar öfver
novellen, har här fått vika för det poetiska sagolandets strålande
solsken.
Från novellen har Shakspere knapt lånat mer än själfva huf*
vudmotivet, och detta har han modifierat med ledning af För*
villelser. I novellen skiljas brodern och systern vid il sacco
di Roma, men i dramat har Shakspere upptagit motivet från
Förvillelser, där de båda tvillingarna skiljas vid ett skeppsbrott.
I novellen sker egentligen blott en enda förveckling — att Ca*
tella tar Paolo för Romolo. Liksom i Errors förekomma här där*
emot flera; så tar Antonio miste på Sebastian och Viola, och
likaså råkar Herr Andrew Aguecheek ut för Sebastian i stället
för Viola. Och liksom Antipholus från Syracusa anförtror sitt
guld åt Dromio från Ephesus, men sedan fordrar igen det af
Dromio från Syracusa, så lämnar Antonio sin börs till Sebastian
och fordrar igen den af Viola. Antonio, som föres i häkte och
då fåfängt vädjar till Viola, som han tror vara Sebastian, är
också ett lån från Errors, där guldsmeden häktas och begär
hjälp af Antipholus från Ephesus, som nekar, att han mottagit
någon kedja, hvilken i värkligheten lämnats till tvillingbrodern.
En annan episod erinrar om Två ungherrar från Verona. Vi
minnas Julias knep att komma åt det kärleksbref, som hon låtsar
ej vilja läsa. Här röjer Olivia samma kvinnliga slughet. Viola
har aflägsnat sig, och hon skickar då Malvolio efter pågen för
att återlämna en ring, som hon uppgifver, att han velat truga på
henne. Men i värkligheten blir denna ring en hälsning till pågen,
att Olivia älskar honom. Novellen har härom icke någon antydan.
Några figurer, såsom Catellas fader och Nicuolas amma, äro
— 205 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
