Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Intet författarhonorar för något Cæsar*drama utbetalades af Hens*
löwe förr än 1602, då ett dylikt drama skrefs af Drayton, Web*
ster och några andra. Att amiralstruppen 1599 spelat något
Cæsar*drama, vare sig ett nytt eller det, som 1595 gjort fiasko,
är därför mycket litet troligt, och sannolikheten talar för, att
Plattners »tragedy» uppförts på Globe. Från 1599 hafva vi ock
en ganska bestämd anspelning på Shakspere’s drama. 1601 tryck*
tes Weaver’s Mirror of Martyrs, och i denna förekomma några
så lydande verser: »den månghöfdade mängden öfvertygades af
Bruti tal, att Cæsar var äregirig, men när den vältalige Marcus
Antonius hade påvisat hans dygder, hvilken annan än Brutus
var då lastbar?» Plutarchos omnämner väl, både att Brutus och
att Antonius talat, men han redogör icke för innehållet i deras
tal. Dessa äro däremot som bekant glanspunkten i Shakspere’s
drama, det parti, som framför allt inpräglar sig i minnet; inne*
hållet är hos Shakspere just det, som Weaver refererar, och
denne bör därför gärna med sitt epigram hafva syftat just på
Shakspere’s stycke, ej på Plutarchos och knappast häller på ami*
ralstruppens nu förlorade Cæsar*tragedi, hvars första del behand*
lat striden mellan Cæsar och Pompejus, och hvars andra del —
där de båda talen kunna hafva förekommit — blott uppförts
två gånger. Men efter hvad Weaver upplyser, voro hans epi*
gram skrifna omkring två år före tryckningen, d. v. s. 1599 —
då endast två trupper spelade i London, lord kammarherrens
och lord amiralens — och det förefaller då rimligt, att han skrif*
vit epigrammet under intryck af det drama, som, när det först
kom upp på Globeteatern, utan tvifvel bör hafva väckt stor upp*
märksamhet.
Antagligen var det genom sin bekantskap med Ben Jonson,
som Shakspere fått uppmärksamheten riktad på den romerska
historien, särskildt på North’s öfversättning af Plutarchos, och i
de vid denna tid skrifna styckena Henrik IV, Henrik V och
Som ni behagar förekomma också flera anspelningar på Plu*
tarchos’ Cæsar*biografi. Men i det privata umgänget tyckes
Ben med det litterära pedanteri, till hvilket han ofta gjorde sig
skyldig, hafva underkastat Shakspere’s drama en ganska skarp
och nagelfarande kritik. Såsom vi redan sett (II, s. 187), hade
han bl. a. stött sig på Cæsars ord: »Cæsar gjorde aldrig orätt
utom af rättmätig orsak» — ett uttryck, för hvilket möjligen en
kriarättare kan sätta en bock, ehuru det mycket väl låter försvara
— 221 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
