Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfversättning, men ej ens denna har för honom haft annan be*
tydelse än de oftast ganska klena noveller, som gifvit honom
råstoffet till hans lustspel. Det är blott den yttre handlingen
Shakspere lånat därifrån och några motiv, såsom prodigierna före
Cæsars död, Calpurnias dröm, Portias stoicism o. d., men allt
detta blir hos honom något nytt: lefvande, åskådliga bilder, ska*
pade af hans egen fantasi, hvilken blott satts i rörelse af de i
sig själfva tämligen torra notiserna hos North. På samma sätt har
han därifrån lånat spridda biografiska drag, men dessa har han
fogat in så, att de hos honom bilda led i personernas karaktä*
ristik, under det att de i hans källa vanligen blott förekommit
såsom isolerade fakta. Viktigast var onekligen, att Plutarchos’
biografier väckte hans psykologiska intresse, ty såsom ett psy*
kologiskt drama bör Julius Cæsar betraktas, och hvarje försök
att häri spåra någon djupsinnig historisksfilosofisk teori är orim*
ligt redan därför, att Shakspere’s hela historiska beläsenhet gån*
ska säkert inskränkte sig till Hall’s och Holinshed’s engelska
krönikor samt North’s Plutarchos*öfversättning. I Julius Cæsar
skildrar han därför ingalunda någon kamp mellan ett utlefvadt
och till undergång dömdt republikanskt statsskick och den hi*
storiskt nödvändiga imperialismen, ty hela detta betraktelsesätt
var alldeles främmande för hans tid, som ännu ej höjt sig öfver
krönikans naiva och personliga uppfattning af historiska före*
teelser. Men hos Plutarchos fann han Brutus framstäld såsom
en ädel, tillbakadragen natur, fri från alla själfviska bevekelse*
grunder, hvilken likväl slutar med att mörda sin vän och väl*
görare. Denna framställning intresserade honom såsom ett psy*
kologiskt problem, hvars möjlighet han gick att ur Brutus’ egen
karaktär uppvisa. Däremot var han antagligen ganska oberörd
af, att Brutus var republikan och att Cæsar representerade en*
våldsmakten. Tanken att i dramat se något inlägg för det Es*
sex’ska upproret är därför enligt min mening alldeles förfelad.
För det första låter det sig icke göra af kronologiska skäl. Platt*
ner såg dramat den 21 september 1599, då det väl var några
veckor gammalt, och det måste således hafva skrifvits senast
medan Essex befann sig i Irland utan någon tanke på det kom*
mande upproret, som utbröt först 1601, och på sommaren 1599
var han ännu drottningens gunstling. Att Shakspere’s forne pa*
tronus, Southampton, då befann sig i onåd, är sant, men att
detta skulle hafva gripit Shakspere så, att han tänkte på en kon*
15. Schück, Shakspere och hans tid, II. 225
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
