Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julius Cæsar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tade icke är fri från vanliga dödliges tro på skrock. Det är
Lupercaliefesten, och enligt folktron blef den ofruktsamma kvinna,
som en af kapplöparne berörde, därigenom fri från sin förban*
nelse. Cæsar ber nu Antonius att under löpningen vidröra Cal*
purnia. Uppgiften är lånad från Plutarchos, som dels nämner,
att Antonius deltog i löpningen, dels redogör för bruken vid
Lupercalierna och den till dem knutna folktron, men som ej omtalar,
att Cæsar bedt Antonius vidröra Calpurnia. Det är således Shak*
spere själf, som lagt till detta drag såsom ett moment i Cæsars
karaktäristik och tydligen gjort det med afsikt. Man har funnit
en dylik skrockfullhet oförenlig med Cæsar*karaktären, men man
har förbisett, att den mer eller mindre starkt återfinnes hos alla
stora fatalister, i hvilkas dolda själslif alltid dylika relikter från
den primitiva människan dröjt kvar. Napoleon, så rationa*
list han än var, var ingalunda fri från öfvertro. Denna öfvertro,
som visserligen ej bestämmer Cæsars handlingar, kommer också
fram på andra ställen i dramat. Så låter han under den fasans*
fulla natten före idus i mars presterna offra för att få en varsel
om framtiden. Men detta är blott en yttring af hans omedvetna
själslif, och då Calpurnia söker att hålla honom kvar i hemmet
under hänvisning till sina olycksbådande drömmar och till nat*
tens många järtecken, är det den förståndsklare fatalisten, som
svarar henne:
Cæsar. Kan någonting väl undgås,
Som af de höga gudar är bestämdt? —
Cæsar går ut, ty dessa tecken syfta
Så väl på hela världen som på Cæsar.
Calpurnia. När tiggarn dör, så synas ej kometer,
Men himlen själf framblossar furstars bane.
Cæsar. En feg dör många gånger, forr’n han dör,
Den tappre smakar endast en gång döden.
Bland alla underting, jag hittills hört,
Förundrar det mig mest, att mänskor bäfva,
Och veta dock att döden, oundviklig,
Skall komma, när den kommer.
Knapt har emellertid Cæsar bedt Antonius röra vid Calpurnia,
förrän man ur hopen hör någon ropa på Cæsar, och en spåman
kommer fram, som varnar härskaren för idus i mars. Denne
ser honom blott skarpt i ansiktet med människokännarens vana
— 228 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
