Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter annan i en bestämd ordning förnyas och ändra alla sina delar, växla
och omsättas, hvilket måste ske i en bestämd följd, enligt hvilken hvarje ting
intager alla andras plats.–-Sen I då ej, att det som varit frö blir gräs,
gräset skörd, skörden bröd, brödet mjölksaft och mjölksaften blod? Ur detta
uppkommer sperman, ur detta embryot, ur detta människan, ur henne liket,
ur liket jorden, som åter på samma väg genomlöper alla naturliga former.»
I Hamlet möter oss denna åsikt på flera ställen:
Hamlet. Vi göda alla andra kreatur för att göda oss själfva, men oss själfva
göda vi för maskarna. En fet kung och en mager tiggare äro blott två olika
anrättningar, två rätter, men på samma bord, det är slutet på visan.
Konungen. Ack! Ack!
Haml. Man kan meta med den masken, som frätit en kung, och äta den
fisken, som förtär den masken.
Konungen. Hvad menar du med det?
Haml. Intet annat än att visa, att en kung kan gå i procession genom en
tiggares tarmar.
Alexander dog, Alexander blef begrafven, Alexander återvände till stoft,
stoft är jord, af jord göra vi ler, och hvarför kunde man ej med det ler, till
hvilket han blifvit förvandlad, täppa ett ölfat?
En oblidkelig naturnödvändighet blef följden af denna lära,
att »allt måste genomlöpa allt». Men Giordano Bruno bäfvade
ej tillbaka därför. »Genom denna filosofi känner sig min ande
upplyftad, utvidgas min tankeförmåga. Men hvilken ock den
förutbestämda aftontid må vara, då förändringen blir factum, så
väntar jag på dagen, jag, som befinner mig i natt, men dem, som
äro i dagsljuset, dem väntar natten. Allt som är, är antingen
här eller där, nära eller fjärran, nu eller senare, på samma gång
eller efteråt.» Samma determinism ligger till grund för Ham*
lets ord:
»Det faller icke en sparf till marken utan försynens särskilda skickelse.
Sker det icke nu, så sker det framdeles, sker det icke framdeles, så sker det
nu, och sker det icke nu, så skall det likväl ske. Att vara beredd är hufvud*
saken. Då ingen människa vet, hvilken framtid hon undgår, hvarför skulle
det då kosta på att gå bort i förtid?»
Vår kunskap sträckte sig enligt Giordano Bruno blott till rela*
tionen: »Absolut taget är ingenting ofullkomligt eller ett ondt;
blott i förhållande till ett annat synes det så, och hvad som är
ett ondt för den ena, är ett godt för den andra.» Samma tanke
vänder åter i Hamlets ord: »Det finnes ingenting godt eller ondt
i och för sig själf; vårt tycke gör det till ettdera.»
- 242 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
