Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bindelser uppstå de enskilda tingen, hvilkas form, d. v. s. indi*
vidualitet, således endast blir accidentell. Man kan därför ej tala
om ett enskildt tings undergång, utan blott om en förändrad
form för beståndsdelarnas sätt att vara till. För detta betraktelse*
sätt existerar ej döden, utan endast en förändring af kroppens
oförstörbara atomer. »Det är mer än sannolikt — säger Bruno
— att, så vidt som hvarje ting participierar i lifvet, många och
otaliga individer (atomer) lefva ej allenast i oss, utan i alla sam*
mansatta ting; och när vi skåda något, om hvilket vi säga: det
dör, så hafva vi ej rätt att tro, att det värkligen dör; blott den
tillfälliga kompositionen och harmonien upphöra, men tingen
själfva (atomerna) blifva alltid odödliga.» Detta atomistiska
åskådningssätt framträder ofta i Shakspere’s vid denna tid för*
fattade dramer. »En god sammansättning» är ett vanligt uttryck
för en god karaktär, och i Cæsar yttrar Antonius om den döde
Brutus:
Mild var hans lefnad, och grundämnena
Så blandade i honom, att naturen
Väl kunde träda fram och säga världen:
Det var en man.
Samma tanke ligger ock till grund för Hamlets bekanta utrop:
O, kunde detta allt för fasta kött
Upplösas uti dagg och tina bort.
Han önskar sig här ej döden, hvilken för detta uppfattnings*
sätt ej egentligen existerade, utan endast en annan tillvarelseform,
ett annat sätt för atomernas samvaro, hvarigenom han själf så*
som individ d. v. s. en tillfällig konglomeration af atomer upp*
hörde att vara till. Ännu skarpare uttalas denna lära i Lika för
lika. Härtigen söker där trösta den lifdömde Claudio med dessa
ord:
Din bästa ro är sömn,
Den jämt du kallar på, men räds för döden,
Som också är en sömn. Du är ej du,
Ty du består af tusentals atomer,
Som utgå från materien.
Den del af Giordano Brunos system, som kanske lifligast in*
värkade på Shakspere, var läran om det nödvändiga kretsloppet
i naturen:
»Då materien, hvaraf vårt jordklot består, ej kan underkastas död eller upp*
lösning, och hela naturens annihilation ej häller är möjlig, så måste hon tid
16. Schück, Shakspere och hans tid, II.
241 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
