Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
platsen, där den ifrågavarande damen, hvars namn icke nämnes,
befann sig, och de uppmanade dem att »take their pleasures
together and embrace one another», men Hamlet, hvilken blef
varnad af en ädling, som på Horvendils tid uppfostrats tillsam*
mans med honom, lät icke locka sig i fällan, ehuru han var
»wholy in affection to the lady». Äfven damen, som från barn*
domen älskat honom, varnade den unge prinsen, ehuru hon med
stor afsaknad afstod från »the pleasure of his body».
Bland Fengons vänner var det en, som särskildt misstänkte
Hamlets spel, och denne rådde konungen att utsätta ett möte
mellan drottningen och hennes son. Under detta skulle Fen*
gons vän dölja sig bakom tapeten och lyssna till samtalet mel*
lan mor och son. Hamlet, som ånyo misstänkte förräderi, kom
in såsom dåre och spelade en tupp, som flaxade med sina vingar,
men kände därunder på tapeten och upptäckte lyssnaren, som
han genast dräpte. Därpå släpade han ut liket, styckade det och
kastade det för svinen samt återvände till modern, som han öf*
verhöljde med bittra förebråelser:
O, du mest skändliga kvinna af alla, hvilka någonsin offrat sin kropp åt
en afskyvärd skörlefnadsman, som under hycklarens slöja döljer det uslaste
och skamligaste brott, som någonsin begåtts eller kan tänkas. Huru kan jag
väl sätta tro till dig, som lik en usel, liderlig äktenskapsbryterska, okysk och
njutningslysten, med utbredda armar glädtigt omfamnar den förrädiske tyrann,
som mördat min fader; som i din laglige makes äkta säng kättjefullt motta*
ger denne skurk, otuktigt öfverlämnande dig åt honom i stället för åt din
olycklige och förorättade sons dyre fader... Anstår det en drottning och en
konungadotter att lik ett oskäligt djur (och lik en märr, som gifver sin kropp
åt den hingst, som drifvit undan hennes förra kamrat) tillfredsställa lustan
hos en nedrig konung, som, då han drap Horvendil, danskarnes stolthet och
ära, mördade en vida hederligare och bättre man än han själf är . .. Det är
endast liderlighet, som kommit dig att plåna ut ur ditt hjärta minnet af din
makes och min faders tapperhet och dygder; det var otygladt begär, som för*
mådde Roderiks dotter att omfamna tyrannen Fengon och att glömma Horvens
dil, som älskade henne så högt och visade henne sådan godhet. . . Till slut,
gråt icke öfver mitt vanvett, men klaga och sucka snarare öfver ditt eget
brott, och låt ditt samvete ropa öfver den vanära, som så fördärfvat den for*
dom hedrade drottning Geruths gamla namn och rykte.»
Dessa ord hafva en förkrossande värkan. Geruth erkänner
sitt brott att hafva äktat tyrannen, men hon svär högtidligen,
att hon är oskyldig till mordet på Horvendil, och hon lofvar
nu att understödja Hamlets hämdeplaner.
Fengon har emellertid beslutat att sända Hamlet till England.
Med honom skickar han tvänne hofmän, som medföra ett bref
- 254 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
