Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skett öppet, och en andeuppenbarelse härom var där således
öfverflödig. Däremot var den nödvändig, så vida mordet varit
hemligt, och det är därför ytterst antagligt, att redan Kyd för*
bytt det råa dryckeslag, under hvilket Horvendil dräpts, till den
förgiftningsscen, som vi känna från Shakspere’s stycke. Denna
hemliga förgiftning återfinnes ju ock i Marston’s plagiat. Hos
Shakspere vill Hamlet vidare pröfva Claudius’ brottslighet genom
att för honom uppföra ett skådespel, i hvilket hela mordscenen
framställes. Men just ett dylikt skådespel i skådespelet — och
i ett något liknande syfte — förekommer ock i Spanska trage*
dien, och det är därför all sannolikhet för, att detta skådespel
funnits redan i Kyd’s drama. Som vi strax skola se, bestyr*
kes denna sannolikhet äfven af andra skäl.
Men vi kunna äfven på andra vägar bilda oss en föreställ*
ning om Kyd’s förlorade drama. Taga vi först namnen, sön*
derfalla dessa i två grupper. Den ena utgöres af danska namn:
Gertrude (ändradt från Belleforests Geruth), Rosencrans, Guil*
densterne och Voltemar eller Voltemand (troligen det danska
Valdemar). Till dessa namn, som säkerligen härröra från Shak*
spere, skola vi strax återkomma. Den andra gruppen utgöres
af italienska eller latinska namn: Barnardo, Francesco, Horatio,
Marcellus, Claudius, Corambis, Laertes, Cornelius, Polonius,
Ophelia, Montano. Att Shakspere skulle hafva gifvit sina dan*
skar italienska namn, är mycket litet sannolikt. Att han har
dem i sina italienska stycken, är ju riktigt, men de finnas icke
i Macbeth och Lear, och att Shakspere haft klart för sig skill*
nåden mellan danskt och italienskt namnskick, framgår af de
namn, som han själf tillagt.1 Men däremot finna vi en dylik
namnlista i Spanska tragedien, där vi möta Horatio såsom namn
på den trogne vännen. Det föreligger då en viss sannolikhet
för, att Shakspere lånat icke blott namnen, utan ock de med
dem förbundna rollerna.
Men viktigare är Kyd’s beroende af Seneca, hvilket är obe*
stridligt beträffande Spanska tragedien och äfven vitsordas be*
träffande Hamlet. Dylika Seneca*imitatörer valde ofta sina
ämnen med anledning af dessas likhet med någon Seneca*tragedi,
efter hvilken stoffet sedan omdanades; så skrefvo Sackville och
Norton sin Gorboduc efter mönstret af Thebais. Det stycke,
som utan tvifvel föresväfvade Kyd, då han bearbetade Belle*
1 I de stycken, som spela i Frankrike, äro namnen i allmänhet franska.
— 256 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
